Om valet inför en-till-en: Dator vs iPad

Det bubblar bland Eskilstunas högstadielärare just nu. På onsdag ska skolornas handlingsplaner inför en-till-en-satsningen vara inskickade till förvaltningsledningen. Det ska beskrivas vad som ska göras, vilka mål som ska nås, vad som ska bli bättre av satsningen, hur förankringen ser ut hos elever och lärare och vilken skillnad man hoppas kunna se om ett år. Valet av digital enhet ska beskrivas och motiveras.

För mig och min skola är valet självklart. Det är iPads som gäller. Av skolans fyra arbetslag är tre helt övertygade om att det är iPads vi vill ha och det fjärde ser fördelarna men vill ha svar på hur vissa tekniska problem kan lösas. Att valet är så självklart för oss beror förstås på att vi har haft förmånen att testa iPads med våra sjuor under en halv termin per klass. Testperioderna gav mersmak och därför har nu alla lärare på högstadiet en egen iPad att upptäcka tillsammans med sina klasser.

Jag har tidigare beskrivit hur min iPad har förändrat min undervisning här och hur jag tänker inför en-till-en-satsningen här.

Om du vill veta mer om iPads i undervisningen på högstadiet rekommenderar jag dig att se en film och läsa två artiklar. Här är en film från 15 april 2012 från Ebba Petterssons privatskola. De var bland de första skolorna i landet att använda iPads. Filmen är inspelad när de har använt iPadsen ett halvår med eleverna.






Mikael Parknäs är rektor på Smedingeskolan i Kungsbacka. Han har skrivit två artiklar om övergången från dator till iPad på högstadiet.

Dator eller platta - det är frågan

Det blev platta till alla!



Jag slängde ut en fråga i facebookgruppen Ipads i skola och förskola och fick kontakt med både Mikael Parknäs och Jennie Bjälkenborn som har provat iPads. De håller med mig om att iPadsen utvecklar undervisningen. Det är viktigt.

 

 

 

Vissa tekniska problem måste lösas för att det ska gå så smidigt som möjligt att använda iPads. Det ena är utskriftsmöjligheterna. Det går att skriva ut men nätet behöver anpassas för det. Under tiden hittar vi andra alternativ. Vi funderar på om eleverna ens måste skriva ut när de istället delar dokument och mappar med läraren digitalt. Man kan ställa en dator med skrivare i biblioteket och låta eleverna maila dit för att skriva ut vid behov. Det andra problemet handlar om att ett fåtal elever tycker att det är svårt att skriva direkt på iPaden. Vi behöver alltså se till att det finns några trådlösa tangentbord att tillgå.

Slutligen finns det ett argument som vi inte har pratat så mycket om. Egentligen hade valet mellan iPad och dator kunnat baseras på detta enda argument som bara består av två ord: PEDAGOGERNA STRÅLAR. Från förskolan till högstadiet. När jag hämtar min tvåårige son på förskolan träffar jag barnskötaren som berättar hur min son har suttit med sin jämnåriga kompis och pusslat på iPaden. De har pratat, hjälpts åt, samarbetat. "Du kan trycka där!". Pedagogen strålar. Jag hör förskolläraren som har hand om förskoleklassen på skolan berätta att det bara är ett fåtal barn som inte ljudar än. Det brukar vara flera. Barnen som har upptäckt ljudandet kan "forsa på" och fortsätta utvecklas med hjälp av iPaden medan hon kan ägna sig mer åt barnen som behöver mer lärartid. Hon berättar och hon strålar. I matsalen uppstår spontandiskussioner bland spagetti och brödsmulor: "Hur var det nu man gjorde...?" "Jag hittade en helt suverän app! Du måste testa!" "Jag har skapat en hemsida!". Det finns en upptäckarlust även bland lärarna. De delar med sig, visar, frågar, funderar. De strålar.

Jag tänker så här. Barn och ungdomar är värda att få undervisas av pedagoger som strålar. Vad det är som får pedagogerna att stråla är i sig egentligen inte intressant. Det är strålandet som är det viktiga. Strålandet sprider glädje, nyfikenhet, skapar lust och motivation, en vilja att lära. Om det finns en materiell pryl som kan få pedagoger att stråla så se till att fixa den prylen. Lös problem om det finns problem och se möjligheterna. På min skola strålar vi just nu för att vi har upptäckt fördelarna med iPads. Därför väljer vi iPads inför en-till-en-satsningen.

Hälsningar från en lärare som faktiskt iPadstrålar så mycket att jag ibland tenderar att bubbla över. Fråga mina elever om ni inte tror mig :)

Puppet Pals - såå rolig app!

En av mina favoritappar till iPad är Puppet Pals HD. Med risk för att låta klyschig... bara fantasin sätter gränserna för vad man kan hitta på med Puppet Pals. Appen kan du ladda ned här.

Jag har gjort en introduktion till hur man kan använda Puppet Pals i undervisningen.

Om du vill lära dig mer om hur själva appen fungerar kan du se den här filmen:



Pappas appar har recenserat appen här.

Lycka till!

Twitter - något för dig?

Jag har börjat twittra litegrann. Gör det du också! Vet du varför? På Twitter finns så många kloka lärare, skolledare och annat skolfolk som skriver smarta saker som man kan sno och inspireras av. Helt otroligt vilken kunskap som finns samlad där!

Gillar du Facebook men inte vågat prova Twitter än? Du som försöker hålla skillnad på jobb och privatliv kanske stör dig på att vissa (typ jag) skriver om jobb på fejjan ibland så att du tvingas läsa om skola när du bara ville kolla vad dina vänner haft för sig? På Twitter kan man välja att bara följa skolfolk. Då kan man ägna en fortbildningshalvtimme i veckan åt att kika in på Twitter och läsa andras kloka tankar och kanske dela med sig av egna. Bästa fortbildningen!

Läs här vad Skolverket har att säga om Twitter.

Följ mig @ceciliaharsing och markera dina tweets som handlar om skola i Eskilstuna med #etunaskola så kan vi lättare samarbeta och lära av varandra. Hoppas vi ses!

När eleverna får bestämma

Jag tror på att låta eleverna vara med och påverka undervisningen. Själva påverkandet verkar i sig utveckla den metakognitiva förmågan hos eleverna. De blir medvetna om hur de lär sig bäst och de tar större ansvar för sin inlärning. Dessutom verkar de ha roligare under tiden som de lär sig om de själva har fått vara med och påverka. Ett exempel från mitt klassrum:

Jag har en tanke om att jag vill göra ett projekt utanför läroboken med mina tyskåttor. Kapitlet som vi nyss har avslutat handlar om vintersport.

”Jag tycker att det är dags att vi gör ett litet projekt av något slag. Eftersom vi har jobbat med kapitlet om vinter och sport tänkte jag att projektet skulle handla om något sådant. Muntlig eller skriftlig uppgift spelar ingen roll. Ni bestämmer uppgift och utförande så bestämmer jag bedömningen. Brainstorming fem minuter!”.

Ett milt kaos utbryter i klassrummet. Efter fem minuter sammanfattar jag alla tankar på tavlan. Först kommer de klassiska skoluppgifterna:

”Alla kan väl bara skriva om en idrottsman och göra en plansch eller nåt”. (Entusiasm inte riktigt på topp)

”Man kanske kan berätta om sin favoritsport?” (Lite entusiasm från några… de som har en favoritsport, antar jag)

Jag lägger mig i: ”Men en plansch… är inte det lite tråkigt? Vem ska se den?” Någon annan lägger sig i: ”Tänk om man inte har någon favoritsport då? Man kanske inte ens gillar sport!”.

Vi stryker och ändrar och funderar vidare. Det verkar som om vi inte riktigt kan komma överens. Jag fortsätter: ”Men måste alla göra exakt samma då? Om ni har olika intressen, kan man inte göra en uppgift som låter alla få jobba med olika saker? Ärligt talat spelar det inte ens någon roll för mig om det handlar om vinter eller sport, bara det handlar om tyska på något sätt!”.

Diskussionen fortsätter. Till slut har vi kommit fram till vad vi ska arbeta med de närmaste lektionerna. Vi ska göra ett nyhetsprogram. Det ska finnas inrikes- och utrikesnyheter, sport och väder. En recension av Call of Duty: Black Ops 2 förstås. Någon som leder nyhetssändningen. Det ska filmas med min mobil eller padda. Två anmäler sig frivilliga som redigerare. Texter ska skrivas, lämnas in för respons och sedan bearbetas. Man får arbeta tillsammans och hjälpas åt. Mer entusiasm nu än när diskussionen påbörjades för tjugo minuter sedan. De sätter igång med sina olika uppdrag.

Det är sedan mitt jobb kommer in. Hur kan jag nu hjälpa dem vidare? Jag skriver ihop en planering med centralt innehåll, mål för undervisningen och bedömningsgrunder. Bedömningen funderar jag länge kring. Det är alltid svårt att bedöma uppgifter som görs i grupp när man inte vet vem som gör vad. ”Men so what?” tänker jag först. ”Huvudsaken är väl att de lär sig?” Sedan bestämmer jag mig för att arbetet ska avslutas med en självvärdering. De får själva markera i matrisen hur långt de tycker att de har nått när det gäller att skriva på tyska och bearbeta texten, under ledning av mig naturligtvis.

Här är slutresultatet. En stor applåd för.... tyskåttorna!! :)

Rent tekniskt är filmen gjord så här: Alla utom en grupp använde min iPad och appen Puppet Pal för att spela in filmen. Jag återkommer till Puppet Pal i ett annat blogginlägg eftersom det är en stor favvo! Jag exporterade alla filmsnuttarna till bildrullen, infogade dem i iMovie där jag lade på musik, övergångar och infogade intro- och avslutningsbilder. Gruppen som gjorde en recension av Call of Duty nöjde sig inte med Puppet Pal eftersom de ville få med en skärminspelning där de själva spelade och visade delar av spelet. Jag laddade därför upp den halvfärdiga filmen på youtube och skickade länken till killarna som sedan klippte ihop filmen med sin egen skärminspelning och lade på sina egna röster. Det var det hela!

Självkänsla på schemat

Ibland funderar jag på vad som är viktigast för mina elever att ha fått med sig från högstadiet. Kan det vara de tyska prepositionerna? Stavningsreglerna? Förmågan att reflektera över sitt eget lärande? Jag kommer ofta tillbaka till att det inte spelar någon roll hur bra man är på något om man inte samtidigt kan tro på sig själv.

På min skola har vi livskunskapslektioner med våra mentorsgrupper. På livskunskapen arbetar vi med övningar, diskussioner och lekar där allt syftar till att få eleverna att känna sig själva och varandra och... att tro på sig själva. I sjuan är eleverna som mest osäkra på sig själva. Därför kände jag att en lektion om självkänsla var på sin plats.

Eftersom Mia Törnblom är en av mina idoler vände jag mig till henne för inspiration. Ja, jag ringde ju inte upp henne förstås men jag kollade upp och googlade runt. Ni fattar. Hon säger många kloka saker och har skrivit bra böcker, varav flera står i min bokhylla. Min favorit är Du äger! där hon vänder sig direkt till ungdomarna för att få dem att stärka sig själva och se sin del i situationer som uppstår. Utifrån det jag har läst av Mia Törnblom och och utifrån artikeln 10 steg till bättre självkänsla i Aftonbladet satte jag ihop en presentation som jag sedan höll en liten föreläsning till. Jag ändrade och lade till ett par egna punkter på slutet bara för att få med två viktiga ämnen: Att man inte suger för att man får dåliga betyg och Att man inte suger för att man har en dålig hårdag.

(IT-tipset: ladda hem Haiku Deck till din iPad. Gratis! Enkelt! Snyggt!)


Created with Haiku Deck, the free presentation app for iPad

Efter föreläsningen fick eleverna en tvåveckorsläxa att ta med hem. Varje dag ska de göra följande:

1. Skriv ner minst tre saker som varit bra med dig idag.
2. Skriv ner saker du är eller vill vara glad över.
3. Skriv ned vad du vill ha hjälp med inför imorgon.

Så här ser häftet ut:

(Nästa IT-tips: på www.issue.com kan man göra blädderbara publikationer av pdf-filer. Om man nu tycker att det är kul...)

Gick det hem? Lyssnade de? Kommer de göra min läxa? Och framförallt, förstår de hur viktiga de själva är? Det återstår att se. Själv kände jag mig i alla fall lite nöjd efteråt.

Besök av en livs levande författare

Idag hade jag och min sjua äran att få träffa författaren Lisa Bjärbo i egen hög person. Vad häftigt det är att träffa en "riktig författare" som har skrivit alldeles egna riktiga böcker! Jag bara satt och njöt när jag hörde henne berätta att det tog henne tre år att skriva sin första ungdomsbok och att hon vände och vred på formuleringar för att få till den rätta känslan. Som jag kämpar för att få mina elever att förstå att en text är något man behöver arbeta med länge för att få till! Man kan inte bara sätta ned pennan och skriva den mest fantastiska text. Att skriva är hard work och det hjälpte Lisa till att förklara idag. Tack för det!

För att få ut det mesta av besöket ville jag förbereda min klass på vem de skulle få träffa. Jag introducerade henne som en tjej av en mycket god årgång (samma som jag med andra ord) som arbetat på Kamratposten och skrivit ungdomsböcker. Några i klassen hade läst böckerna Det är så logiskt, alla fattar utom du och Allt jag säger är sant (sååå bra böcker. Läs!) men det fanns inte tid att läsa en hel bok tillsammans. Så vi läste en novell. Snälla svensklärare, tänk dig för innan du läser novellen Fyrtio minuter eller En jävla evighet högt för en klass. Piiinsamt. Hemma i soffan kändes det inte så farligt. Visst är novellen lite het (den ingår i en samling med erotiska noveller som heter just Het) men jag tyckte att den var ganska oskyldig ändå. Tills jag skulle läsa den högt för min klass som till på köpet faktiskt verkade lyssna ovanligt noga. Piiinsamt. Fast budskapet gick nog fram ändå. Den rodnande fröken bjuder jag på! :)

Under besöket pratade Lisa om vad hon som liten ville bli när hon blev stor. Hon hade tidigt författardrömmar men visste inte riktigt hur hon skulle göra för att förverkliga dem. Författare var inget riktigt yrke. Inte som att gå natur och sedan läkarlinjen för att bli läkare. Hon utbildade sig till journalist istället. Inget fel i det förstås. Men det var ju författare hon ville bli. Det får mig att fundera på vilka yrkesdrömmar mina elever går och bär på. Man kan bli vad som helst bara man vill. Det måste jag komma ihåg att berätta för dem.

Om Lisa ville bli författare när hon blev stor så tror jag ärligt talat att jag vill bli Lisa Bjärbo när jag blir stor. Jag vill också skriva ungdomsböcker och föreläsa för klasser om hur man skriver. Jag vill också hinna vrida och vända på formuleringar och till sist få ur mig något som gör att andra skrattar på sig eller rodnar upp till öronen. Det vore coolt. Någon gång kanske.

Ny energi till fortsatt flippande :)

Att flippa klassrummet handlar helt kort om att eleverna ska vara förberedda inför lektionen så att förförståelsen redan finns där när jag möter dem. Läs Karin Brånebäcks nybörjarguide till att flippa om du vill veta mer! Första gången jag hörde talas om begreppet Flippa klassrummet var i höstas och jag blev såld direkt. Det kändes bara som en naturlig utveckling av den undervisning jag redan bedrev.

Jag har nu anammat flippatänket såtillvida att jag lägger ut en del genomgångar på min hemsida. Ibland får eleverna i uppgift att titta igenom flippen hemma innan lektionen och ibland tittar vi tillsammans i klassrummet. Flipparna används också till elever som varit frånvarande eller som repetition. Det har dock visat sig att det inte är helt enkelt att få eleverna att faktiskt titta på filmen. En del tittar regelbundet, andra inte alls. I inledningsfasen är det därför viktigast för mig att eleverna själva inser nyttan med flippen. Det känns bättre än hot och mutor på något vis... Jag tänker att det är mitt uppdrag att göra så bra genomgångar att eleverna VILL se dem och FÖRSTÅR vad de ska ha dem till. Lite tålamod krävs också för att ett nytt arbetssätt ska sätta sig hos både mig och eleverna.

En fredagkväll kom ett meddelande på facebook. En elev undrade om jag hade tips på länkar där man kan träna mer på den tyska perfektböjningen. Oj, oj, tänkte jag. Här gäller det att vara snabb med att svara så att inte perfektlusten rinner av igen! Iväg med ett inlägg i facebookgruppen LMS-riksföreningen för lärare i moderna språk. Tretton (!) minuter senare kunde jag svara min elev med länktips. Jag tipsade då också om att gå in och titta på den flippade genomgången på min hemsida för att få det hela förklarat för sig igen.

På lördagen kom så det här meddelandet. Eleven hade insett nyttan med filmen! Yeay! Glädje!

 

Veckoplanering ger föräldrainsyn

Hos oss skriver alla ämneslärare veckoplanering varje vecka. Jag minns inte hur vi arbetade tidigare mer än att eleverna kunde säga att de "inte visste" att vi hade läxa. Nu kommer de inte undan :) Vi skriver vilket innehåll vi ska behandla och hur vi ska göra det. Läxor. Kommande prov och inlämningar. Övrig info.

Veckoplaneringen läggs ut på klassens hemsida där föräldrarna och eleverna kan hitta den. Om man vill kan man prenumerera på uppdateringar av hemsidan för att slippa komma ihåg själv att det är dags att gå in och leta rätt på veckoplaneringen. Jag brukar posta ett inlägg i klassens facebookgrupp också så att eleverna får veta redan på söndagen vad som förväntas under veckan. Om de vill. Lite som en flipp. Varje måndag går vi igenom planeringen i klassrummet och eleverna skriver egna mål för vad de ska göra under veckan. Målen utvärderas på fredagen.

Jag lägger ut planeringen både som film och fil för att man ska kunna välja det som passar bäst. Filmen gör jag enkelt genom en skärminspelning där jag kan spela in min röst. Verktyget jag använder heter Screencast-O-Matic. Det är ett gratis onlineprogram med möjlighet att ladda upp direkt till youtube. Så här ser filmen ut:

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 4.

Här kommer den sista delen av min beskrivning av IT-läget i kommunen.

Del 4. Så här önskar jag att IKT-stödet till mig som pedagog skulle fungera

Det mesta jag undrar om mina digitala verktyg tar jag reda på själv via facebookgrupper och andra forum på nätet. Jag har möjlighet att göra det eftersom jag redan har så mycket kunskap och erfarenhet av att använda tekniken. Men för att alla mina kollegor ska kunna utveckla sin undervisning med hjälp av dessa digitala verktyg krävs stöd. Jag hoppas och tror att satsningen med hjälp av LearnIT24 kan ge det stödet. Så här tänker i alla fall jag:

Alla som arbetar med IT i kommunen måste vara i framkant när det gäller all IT. Man kan inte få ha egna personliga åsikter om windowsmiljöer och appleproblem. Facebookgruppen iPads i skola och förskola har idag 6450 medlemmar. Där borde alla IT-människor i kommunen finnas med.

Jag får höra talas om ”bring your own device”. Som jag förstår det menar man att alla har eget ansvar för sin egen enhet och att kommunens IT-ansvariga står för drift av nätet. Jag kan köpa det till viss del. Men jag köper det inte om ”bring your own device” egentligen innebär ”ta med dig vilken enhet du vill men vi tänker bara ge stöd för windows och office, resten får du klara själv”. För så känns det idag. Sedan tror jag alldeles säkert att pedagoger måste kunna kontakta någon som vet mer för att få hjälp. Vi hjälper varandra på skolorna men stöd måste ändå finnas i form av en IT-avdelning som vet vad de pratar om.

När en pedagog kommer med önskemål om program att ladda ned ska man inte få ett nej innan den pedagogiska vinsten är ställd mot de eventuella tekniska eller ekonomiska problem som finns. Tack.

Så där. Det var allt för mig om mina tankar kring IT-läget just nu. Tack och bock!