Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 3.

Här kommer fortsättningen av min beskrivning av IT-läget i kommunen.

Del 3. Så här tänker jag inför en-till-en-satsningen

Att alla elever ska få tillgång till en egen digital enhet av något slag är det bästa som har hänt mig och min undervisning. Äntligen ska jag få använda tekniken fullt ut tillsammans med mina elever! Det här längtar jag mest efter:

· att kunna flippa klassrummet i större utsträckning utan att behöva oroa mig för att någon inte har tillgång till verktyget.

· att kunna låta elever i behov av särskilt stöd få använda de hjälpmedel de har rätt till utan att behöva skylta med det inför klasskompisarna eftersom alla har samma verktyg.

· att kunna föra in den formativa bedömningen i den digitala världen. Jag tänker till exempel på att jag kan filma elevernas texter med ett skärminspelningsprogram så att jag samtidig kan spela in min röst när jag ger responsen och visar på skärmen vad jag menar. Jag har redan provat detta arbetssätt i mindre skala och ser stora fördelar.

· att kunna lära eleverna hur olika ordbehandlingsprogram och presentationsprogram fungerar

· att kunna låta eleverna vara med och påverka undervisningen i högre grad, till exempel när det gäller redovisningssätt

· att kunna blogga regelbundet tillsammans

· att kunna använda onlinetjänster för att snabbt kunna testa av vad eleverna har förstått av en genomgång och vad vi behöver träna mer på nästa lektion

· att kunna låta eleverna själva göra film av genomgångar för att förklara olika moment för varandra

· att kunna… vad som helst egentligen. Jag ser inga begränsningar.

Som jag ser det från min synvinkel finns det några viktiga frågor att ta ställning till inför en-till-en-satsningen. Så här tänker jag:

Lärplatta/dator/bärbar dator och surfplatta i ettOm jag skulle få välja mellan lärplatta och dator till eleverna skulle jag utan att tveka välja plattan. Fördelarna överväger. Den startar direkt, krånglar nästan aldrig, är öppen så att alla kan ladda ned det man själv behöver, innehåller kamera att fota eller filma med. Man kan ladda ned e-böcker från biblioteket och ta med sig plattan till sängen och läsa på kvällen (datorn är inte lika mysig som sängkamrat).

Motståndarna till plattan hävdar att man inte kan skriva på den. Det kan man visst. Eleverna skriver snabbt direkt på skärmen och annars finns det billiga tangentbord att köpa till. Man skulle tydligen inte heller kunna spara filer. Fel. Jag sparar i dropbox och kan då enkelt plocka upp filerna i min dator om jag skulle vilja. Den ergonomiska aspekten, att man får ont i kroppen av att sitta böjd över plattan kan jag till viss del förstå. Men bara när det gäller att skriva långa uppsatser, inte när man använder alla andra möjligheter som finns. Man kan inte skriva ut har jag också hört som argument. Fel. Det kan man visst. Det hävdas också att plattan blir en leksak. Fel igen. Plattan blir det man som lärare vill att det ska bli.

Jag blir lite rädd när jag hör motståndarna till plattorna uttala sig. Man kan inte uttala sig om nackdelarna utan att först ha undersökt och upplevt fördelarna. För att en-till-en-satsningen inte ska bli en satsning som medför att alla elever får varsin skrivmaskin krävs kunskap. Det viktigaste på högstadiet är inte att skriva texter. Det är en del, men inte allt. Plattan ger en frihet som en dator inte gör, ett kreativt förhållningssätt till undervisning och lärande. Ett större ansvar till eleverna och en större möjlighet för dem att påverka sitt lärande.

Jag ser också en stor förtjänst i att spara pdf-filer på plattan. Jag har läroplanen och alla andra pedagogiska skrifter sparade i min lärplatta i appen notability. Den ger mig möjligheten att skriva anteckningar för hand eller med tangentbordet, stryka över med överstrykningspennor och dela med andra.

Nu finns det enheter som är en bärbar dator och surfplatta i ett. Jag har inte sett det i verkligheten och kan därför inte uttala mig. Men skulle ni söka en testperson så vet ni var jag finns! :)

Öppen/stängdMin lärplatta är öppen vilket innebär att jag kan ladda ned allt som jag behöver när jag vill. Min dator är stängd. När jag hör av mig till vår IT-avdelning är det oftast för att jag vill ladda ned något till min dator. Allt som oftast får jag ett nej till svar. Det här gör mig tokig! Jag förstår att det skulle kunna innebära problem om alla fick ladda ned allt de ville. Samtidigt vet jag kommuner som lyckas väl med IT-satsningar mycket tack vare att de har öppna system. Jag vill inte höra ett nej när det sägs utan att man först har tagit ställning till vilken pedagogisk vinst jag som pedagog ser med det som jag önskar ladda ned. Jag upplever att vårt slutna system när det gäller nedladdning hindrar mig i min pedagogiska utveckling.

Jag fick inte ladda ned iTunes som jag behövde för att enklare kunna administrera klassuppsättningen av lärplattor. ITunes på datorn skulle också göra att jag kan lägga över ljudböcker som vi (på laglig väg förstås) lånat från Myndigheten för tillgängliga medier på särskilda elevers mobiltelefoner. Skolan tillhandahåller mp3-spelare för detta behov men i min klass finns en elev som inte vill skylta med att hen behöver ljudstöd vid läsning. ITunes skulle kanske kunna göra att just den här eleven fick ett hjälpmedel som hen behöver. Jag tycker att en enda elevs utveckling är så pass viktig att man behöver undersöka alla möjligheter och pedagogiska vinster innan man säger nej. För att kunna individanpassa fullt ut behöver jag kunna ladda ned program till min dator.

Ett annat exempel. Idag när jag kopplar upp lärplattan mot projektorn i klassrummet använder jag en vga-kabel och en adapter kopplad till plattan. Eleverna ser på projektorduken det jag ser på plattan. Bra så. Kabeln och adaptern är tillsammans en meter lång. Det betyder att jag inte kan röra mig längre från tavlan än en meter. Adaptern lossnar ibland och måste därför hållas fast hårt alternativt tejpas fast. För mig är det viktigt att kunna röra mig i klassrummet. Till min dator har jag därför köpt en fjärrkontroll med laserpekare för att kunna byta bilder i powerpoint utan att behöva stå vid datorn. Jag vill kunna flytta mig när jag pratar, kunna gå fram och klappa på någon som ser okoncentrerad ut, ta en mobil av någon annan samtidigt som jag för en dialog med andra. Jag vill vara nära eleverna när jag undervisar. Så fungerar jag som lärare. Nu finns det en programvara till datorn som heter airserver. Med airserver kan jag koppla upp datorn till projektorn. Sedan kopplas lärplattan ihop trådlöst med datorn så att innehållet på min platta syns på projektorduken. Det innebär att jag kan gå runt i klassrummet med min platta. Jag kan skriva på plattan och eleverna ser på duken vad jag gör. Jag skulle kunna fota eller filma en text som en elev sitter och skriver och låta övriga i klassen se texten på duken samtidigt som jag kanske markerar med överstrykningspenna eller ringar in något bra i texten. Effekten blir omedelbar. När jag ställer frågan till IT-avdelningen får jag höra 1. De visste inte om att airserver finns 2. Nej. Nej?! Airserverdiskussionen är inte avslutad. Jag ska bara ha det till min dator. Lös problemet om det finns något problem. Gör mig till ett försöksprojekt i kommunen om det behövs så kan jag beskriva vinsterna airserver ger mig efter att få ha provat i klassen. Programmet kostar 100 kronor för fem licenser. Det är viktigt att både dator och platta finns i samma nätverk för att det ska fungera. Sådana här frågor vill jag ha hjälp av IT-kunniga med. Jag ber om programmet, motiverar de pedagogiska vinsterna och IT-kunniga ser till att det fungerar rent tekniskt. I min värld känns det självklart att det ska vara så.

Här länk till blogginlägg som läraren Camilla Askebäck Diaz gjort om vinsterna med airserver:

http://livetsgladapussel.blogspot.se/2012/11/airserver.html

http://livetsgladapussel.blogspot.se/2013/02/explain-everything-airserver-del-2.html

Ta med enheten hem eller förvara i skolanJag anser att eleverna ska få ta eget ansvar för sin enhet. De får ansvara för att den är laddad och att den tas med till skolan. För att kunna flippa klassrummet och för att säkerställa att alla elever har tillgång till samma digitala verktyg även hemma är det viktigt att de får ta hem den på kvällen. Annars tycker jag att en stor del av finessen med en-till-en-satsningen går i stöpet. På min skola skulle det fungera.

Kommunala system måste vara anpassade för olika enheterJag vet att arbetet med att hitta en skolportal är igång. Snälla, tänk på att alla system som upphandlas ska kunna användas på alla olika slags enheter.

Windowsmiljö?Jag får höra att det är viktigt att eleverna lär sig att arbeta i windowsmiljö. Jag har till och med hört att det är viktigt att de lär sig office. Varför då? Vad är framtiden? Vem vet hur världen ser ut när våra högstadieelever kommer ut på arbetsmarknaden? Ge dem inte windows, ge dem frihet istället så lär de sig kolossalt mycket mer. Det viktiga är inte miljöer, program och tjänster utan funktionerna som dessa står för.

I min värld är det viktigt att eleverna lär sig att hantera ett ordbehandlingsprogram och alla funktioner som finns i ett sådant. Sedan om ordbehandlingsprogrammet råkar heta word, pages eller google dokument (som dessutom är gratis) spelar ingen roll. Om man kan ett program kan man alla. Det är också viktigt att de lär sig något presentationsprogram men att det skulle vara just powerpoint har jag svårt att förstå när det finns så många andra (häftigare) program och onlinetjänster.

Motstånd till Apple?Det har framgått tydligt vid diskussioner med IT-avdelningen att Apple inte står högt i kurs. Därför har jag benämnt min lärplatta just lärplatta och inte iPad i det här dokumentet. För mig personligen är inte Apple det enda rätta. Jag lär mig de verktyg som jag får oavsett vad de heter. Samtidigt känner jag att man som kommun är fel ute om man bara låter bli att undersöka en iPads möjligheter för att den råkar komma från ett företag som heter Apple. Jag får höra att Apple har sett till att man inte kan använda deras produkter tillsammans med andra produkter. Jag skulle vilja se ett exempel på det. Jag använder ju dagligen min dator och min iPad, fast till olika ändamål. Jag väljer den enhet som passar för funktionen jag är ute efter. Jag använder dropbox för att spara filer mellan enheter eller mailar mig själv. Inga problem. Sedan tycker jag att iPad är mycket enklare och mer pedagogiskt upplagd än till exempel en samsungplatta och vad jag förstår finns det fler appar till iPad.

Apple-idOm det nu skulle vara så att vi får chansen att köpa in just iPads till våra elever vill jag att alla ska få skapa varsitt apple-id, att alla får varsitt giftcard att köpa appar för, att alla får en lista med appar som ska laddas ned och att det i övrigt är upp till elev, föräldrar och lärare vilka appar som ska finnas. Eget ansvar för eget verktyg och eget lärande.

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 2.

Här kommer fortsättning på det här inlägget om IT-läget i kommunen.

Del 2. Så här har lärplattan förändrat min undervisning

I maj 2012 höll jag för första gången en lärplatta i min hand. Vi svensklärare hade under året arbetat med utveckling av läsförståelseundervisningen i projektet Vilka elever kommer till vår skola? och hade nu fått möjlighet att satsa på digital teknik med hjälp av bidrag från Läsa-Skriva-Räkna. Syftet var att med hjälp av denna teknik kunna lyckas bättre med att nå och motivera särskilt pojkar när det gäller läsning. Vi köpte en helklassuppsättning med lärplattor och gjorde ett schema så att alla elever i år 7 skulle få använda plattorna under en halv termin.

 

Min klass var först ut. Eleverna gjorde presentationer av sig själva med appen keynote och använde dessa för att berätta om sig själva på sina elevledda utvecklingssamtal. För mig innebar detta även att jag fick veta vad ungdomarna är intresserade av så att jag lättare kan välja texter som intresserar dem. Vi lånade e-böcker på www.elib.se och diskuterade böckerna i vår facebookgrupp parallellt med att jag undervisade om och modellade olika läsförståelsestrategier. Eleverna skrev texter om boken i pages.

 

När perioden var över fick jag behålla min lärplatta och det var egentligen först då jag kunde utforska dess fulla potential. Som jag ser det har plattan tillfört ett kreativare förhållningssätt till hela min undervisning och den har hjälpt mig i mitt arbete med att individualisera undervisningen. Med plattan kan jag bli öppnare och spontanare i klassrummet och jag kan låta elevernas delaktighet öka. Det är så enkelt att fota anteckningar till elever som har svårt att anteckna själva, låta dem spela in sina röster, göra filmade genomgångar eller låta rollspelen i klassrummet bli till filmer som publiceras på nätet och därmed få autentiska mottagare. Bara en så enkel sak som att plattan innehåller en kamera har tillfört en ny dimension till min undervisning.

 

Här några exempel:

 

• Mina sjuor lär sig om argumentationsteknik utifrån Kalla faktas reportage om Parken Zoos djurhållning i höstas. Jag filmar dem med plattan när de för en paneldebatt. Filmen laddar jag upp på youtube, lägger in pauser med textrutor som informerar och tydliggör för eleverna vilka slags argument de använder. Visar filmen i helklass med projektorn. Aha-upplevelsen låter inte vänta på sig utan de förstår nu att det inte räcker med att prata i en debatt utan man måste även tänka på vilka slags argument man använder.
• Muntliga redovisningar i tyska. Eleverna ska berätta en och en om en text för mig. En kille blir nervös av att jag tittar på honom. Jag ger honom plattan och låter honom spela in sin redovisning med Quickmemo istället.
• Vi lär om sevärdheter i Berlin. Eleverna gör tillsammans en film med puppet pal. De fotar sig själva, lägger in mina Berlinfoton som bakgrund och låtsas att de är på sightseeing i Berlin. Varje grupp ansvarar för en sevärdhet. Jag klipper sedan ihop alla filmsnuttarna i iMovie, gör en trailer inspirerat av bollywood. Eleverna får en mottagare.
• Puppet pal återigen. Tyskåttorna gör ett nyhetsprogram. Alla gör ett inslag om ett område som intresserar dem och vi klipper ihop till en hel nyhetssändning. Filmen publiceras på nätet (arbetet pågår fortfarande).
• Med explain everything gör jag mina genomgångar till filmer som jag lägger upp på youtube och på min hemsida. Filmerna finns tillgängliga så att elever som behöver kan se flera gånger.
• Det är viktigt med variation för att eleverna inte ska tröttna. Jag har fler appar i plattan som jag bara väntar på rätt tillfälle att få lära mig och använda med eleverna.
• Rollspel på tyskan känns viktigare för eleverna när de får förbereda sig och filma.
• Jag fotar whiteboarden när jag skrivit något som jag vill att eleverna ska ha tillgång till senare och lägger ut fotot på hemsidan eller på facebook.
• Interaktiva sagor på tyska, appar som tränar tyska klockan, ordboken som app.
• Elever som behöver göra muntliga prov kan göra det enkelt genom att spela in rösten eller filma sig själv. I plattan kan man begränsa med en kod så att internet inte kan nås och eleven kan därför sitta i ett eget rum utan att en lärare behöver vakta.
• I min lärplatta har jag en app som heter TeacherKit. Den använder jag för att föra in elevfrånvaro eftersom kommunen ännu saknar ett sådant system.

 

Den stora fördelen med plattan är att den är öppen. Jag kan fånga upp ett undervisningstips i en lärargrupp på facebook på kvällen, ladda ned appen och prova tillsammans med eleverna dagen efter. Det ger mig en frihet och ett kreativare förhållningssätt till hela min undervisning. Det här är något som behöver tänkas igenom inför en-till-en-satsningen.

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 1.

När man är frustrerad över något kan man välja mellan att gå runt och fortsätta vara frustrerad. Eller att göra något åt saken. Jag väljer det senare. Min frustration den här gången gäller IT-läget i vår kommun. Jag upplever att de som ska vara IT-kunniga och ansvariga inte förstår vad jag pratar om när jag önskar att få ladda ned program som jag behöver till min undervisning etc. Samtidigt står vi inför en viktig satsning som leder till att alla högstadieelever ska ha tillgång till en digital enhet av något slag. Jag skrev ned allt jag tänker på kring IT och kommer publicera det här på bloggen i fyra delar som handlar om:

1. hur jag använder digitala verktyg idag

 

2. hur lärplattan har förändrat min undervisning

 

3. hur jag tänker kring en-till-en-satsningen

 

4. hur jag skulle önska att stödet till mig som pedagog kring IKT skulle fungera

Del 1 - Så här använder jag digitala verktyg idag

I min arbetsenhet är vi sju pedagoger och 85 ungdomar. Den teknik jag har till mitt förfogande är tre välfungerande bärbara datorer, nio datorer som fungerar när vi har väntat en kvart på att de ska starta och sex gamla skräpdatorer som saknar tangenter eller är lagade med silvertejp. I varje klassrum har vi projektorer.

 

Det är naturligtvis under all kritik att vi har så få datorer och det påverkar i hög grad hur vi tvingas utforma undervisningen. Men eftersom jag vet att mer teknik är på gång in till eleverna är det inte den bedrövliga tillgången på teknik jag lägger min energi på. Jag tänker mer på framtiden och hur på vi skulle kunna använda den teknik vi har på ett bättre sätt.

 

Det jag använder mest i min undervisning är min bärbara arbetsdator, min lärplatta och min privata smartphone. En närmare beskrivning av hur jag använder digitala verktyg i undervisningen kommer här:

Kommunikation med elevgrupper

• Jag har en hemsida som jag använder som mitt digitala klassrum. Där har jag en flik per klass. Jag bäddar in filmer som jag själv har gjort eller som jag hittat någon annanstans på nätet. Jag lägger ut läxor, lpp:er och andra instruktioner och länkar till uppgifter. Läs på: www.sites.google.com/site/ceciliaiskogstorp . Hemsidan ger mig möjligheten att flippa klassrummet, att alltså ge eleverna som hemuppgift att förbereda sig inför våra lektioner genom att till exempel se en film. En annan stor fördel är att elever som vill repetera eller som har varit frånvarande från lektionen ändå kan ta del av lektionsinnehållet.
• Ungdomar använder facebook för att kommunicera och då anser jag att vi lärare också måste finnas där. 7d har en egen grupp på facebook där endast eleverna och vi lärare kan se innehållet. Vi postar aktuell information, eleverna frågar varandra om läxor och vi skapar sammanhållning.
• Jag har också en tyskgrupp på facebook där jag kommunicerar med alla mina elever som har tyska på skolan.

Kommunikation med enskilda elever

• Eleverna använder också hellre facebook än mail för att kommunicera enskilt med lärarna. Vi skickar därför även dokument ibland via den här kanalen. Jag skriver också ofta till eleverna via chatfunktionen om allt möjligt. Känsliga frågor vill de inte alltid prata med oss om i skolan men när vi skriver via facebook går det ibland enklare.
• Jag använder även min privata smartphone till att hålla kontakt med särskilda elever via sms och kik.

Egen fortbildning

• Jag har nyligen gjort en lärarblogg där jag reflekterar kring olika pedagogiska frågor.
• Jag följer dagligen flera lärargrupper på facebook. Dessa grupper har betytt mest för min pedagogiska utveckling under det senaste året.
• På Twitter finns jag sedan bara några veckor under namnet @ceciliaharsing.

Kommunspecifika system och mail

• Jag håller mig uppdaterad på intranätet varje dag.
• Jag har mailen i både dator, lärplattan och min smartphone.
• Jag använder Dexter för att läsa och skriva omdömen och IUP samt till att skriva ut klass- och grupplistor.

Undervisning

• Jag fyller i veckoplaneringen för alla mina elevgrupper i ett worddokument på intranätet. Planeringen sparar jag som pdf och lägger ut på hemsidan. Samtidigt spelar jag in en film av veckoplaneringen med hjälp av onlineverktyget screencast-o-matic. Filmen bäddar jag in på klassens hemsida. Därefter postar jag en länk i klassens facebookgrupp så att eleverna får veta att de kan gå in och läsa veckoplaneringen. Detta gör jag vanligtvis på söndag eftermiddag.
• Jag använder googleformulär för att låta eleverna svara på utvärderingar eller uppgifter till böcker vi läser. Det är enkelt för mig att få en samlad bild över vad eleverna har gjort och vilka förmågor de visar. Utvärderingarna blir automatiskt sammanställda i diagram som jag sedan enkelt kan visa för elevgrupperna med hjälp av projektorn i klassrummet. Det går snabbt och enkelt och eleverna får därmed snabbt respons på sina tankar. Möjligheten att påverka undervisningen blir större.
• Jag gör lpp:er inför varje arbetsområde i word. Till varje lpp gör jag en bedömningsmatris som eleverna använder under arbetets gång.
• Jag skriver allt i word, gör presentationer i powerpoint och för in alla elevresultat i excel.
• Jag använder prezi.com för att göra häftigare presentationer, till exempel som inledning av nya arbetsområden.
• Jag provar att använda onlineverktygen todaysmeet, answergarden och mentimeter. Detta kräver egentligen att alla har tillgång till varsin dator men vi brukar använda elevernas smartphones, min dator, min lärplatta och min smartphone och så turas vi om och hjälps åt lite.
• Jag använder screencast-o-matic.com för att göra skärminspelningar där jag kan prata in samtidigt. Filmerna lägger jag ut på min youtubekanal och bäddar in dem på min hemsida.
• Jag använder youtube för att göra spellistor med klipp jag vill att eleverna ska se. Youtube är en guldgruva som kan användas för att göra undervisningen roligare. Jag använder youtube nästintill dagligen. Jag visar humorklipp om särskrivning, illustrerar böjningen av tyska verbet haben genom att visa Rammsteins video till låten Du hast, använder andra lärares flippafilmer eller filmer från studi.se, ser inslag från nyhetsprogram, visar filmer från Tyskland, lyssnar på musik etc.
• När ett arbetsområde är avslutat och det är dags för mig att fylla i bedömningsmatrisen gör jag ett dokument med en sida och matris per elev. Jag fyller i matrisen i word och har därmed resultatet sparat digitalt så att det är lättillgängligt när jag ska skriva omdömen och sätta betyg. Detta skulle säkerligen bli enklare om vi hade en skolportal med stöd för matriser men jag tycker att jag har hittat ett system som ger mig frihet att bestämma t.ex. hur jag vill jag att matrisen ska se ut för just det arbetsområdet. Det fungerar bra. Matriserna skriver jag ut och eleverna får dem, vi efterarbetar och utvärderar på något sätt och sedan sätts papperet in i varje elevs pärm och tas fram nästa gång vi ska göra en liknande uppgift eller vid utvecklingssamtal.
• För att hålla koll på hur eleverna utvecklar sina förmågor för jag in resultat från de uppgiftsbaserade bedömningsmatriserna i ett dokument som jag kallar för kunskapsbedömning. Det är kunskapskraven från kursplanen som jag har delat upp i en tabell med en förmåga per rad. Varje termin har en färg. Då kan jag följa hur varje enskild elev utvecklar varje enskild förmåga. Detta dokument delar jag ut till eleverna i samband med betygspratet.
• Min lärplatta använder jag så ofta att den behöver en helt egen rubrik. Det kommer i nästa inlägg.

Farväl, IUP och omdömen!

Så kom då beskedet som vi lärare gått och väntat på och längtat efter. Björklund har tänkt en vända till och kommer nu med förslaget att kravet på skriftliga omdömen och IUP ska avskaffas för elever i år 6-9. Härliga tider! Strålande tider! Som vi har suckat över tidsåtgång och värdelösa IT-verktyg. Nu slipper vi det!

Eller... vänta lite nu. Att omdömen slopas är nog bra för vissa lärare men varför ska IUP bort? Vad händer då med elevernas ansvar för sin egen utveckling? Hur ska de nu få syn på sina förmågor och sina nästa utvecklingssteg? Hur ska föräldrarna få veta hur det går för ungdomarna? Följderna av glädjebeskedet behöver utredas. Så här ser jag på saken:

En undervisning som bygger på ett formativt förhållningssätt, där mötet med eleven kantas av reflektioner om var man är och vart man ska i sin utveckling behöver inga omdömen. Mina elever får veta i början av varje arbetsområde vilka förmågor vi ska utveckla. Vi pratar om olika sätt att träna på förmågorna och olika sätt att visa vad man kan. Ibland visar jag min bedömningsmatris i inledningen av perioden, ibland i mitten och ibland efteråt. Ibland är eleverna med och tycker till om själva matrisen. Jag responsar arbeten som är under process både muntligt och skriftligt. Eleverna gör självvärderingar och minireflektioner. Jag spelar in responsfilmer. Försöker variera. Vi frågar och svarar och funderar tillsammans. Under en termin samlar varje elev på sig fyra-fem bedömningsmatriser som är direkt kopplade till kursplanen OCH till den uppgiften vi har arbetat med. De blir på så sätt enklare att förstå och ta till sig. När jag sedan skriver omdömen försöker jag sammanfatta all den informationen. Det blir aldrig riktigt bra. Antingen blir det för mycket text eller för generellt skrivet. Och onödigt. Eftersom vi i dagsläget inte har något IT-system som stödjer matriser hamnar alla papper i elevernas pärmar som sedan används vid utvecklingssamtalet. Föräldrarna får alltså informationen en gång per termin i form av matriser. Omdöme överflödigt.

Om det däremot är så att undervisningen inte bygger på det här formativa förhållningssättet kommer saken i annan dager. Om ingen som helst dokumentation finns som visar på elevens utveckling är omdömet nödvändigt. (Fast då undrar jag i ärlighetens namn om det kan bli någon kvalitet på omdömet heller).

Den individuella utvecklingsplanen skrivs på utvecklingssamtalet i dialog mellan elev, vårdnadshavare och mentor. Eleven bestämmer vad som ska stå och eleven ska på så sätt äga ansvaret för det som står. Jag ser IUP:n som ett protokoll från utvecklingssamtalet. Nästan som ett kontrakt: "Jag lovar och svär på hedersord att jag ska utveckla förmågan att...". Typ. Skillnaden mellan just det här protokollet och ett protokoll som sätts in i en pärm och aldrig mer läses är att IUP:n är ett levande dokument. Det ska läsas. Ofta. Mina elever sätter in sin IUP i sin loggbok. Varje måndag när vi tillsammans planerar veckan skriver de ett veckans mål som ska baseras på det som står i IUP:n och det innehåll som lärarna ska behandla. Målet utvärderas på fredagen. Vi pratar om vad som är ett bra veckans mål och hur man kan ta sina mål från IUP:n och bryta ned dem till konkreta, utvärderingsbara mål som är rimliga att nå under en veckas tid. Om IUP:n som dokument helt skulle försvinna i enlighet med Björklunds förslag undrar jag var jag ska skriva ned det som bestäms på utvecklingssamtalet. Hur ska eleverna veta vad som är viktigast för dem att fokusera på i varje ämne? Hur kan vi förankra veckans mål så att det inte bara blir "Bli bättre på engelska"?

Fast å andra sidan. Bara för att kravet på IUP tas bort betyder ju inte det att man inte får skriva någon slags överenskommelse under utvecklingssamtalet och sedan använda denna överenskommelse i planerings- och utvärderingsarbetet. Eller? Jag funderar vidare på det.

Fröding och Mando Diao - ett arbetsområde tar form

Tusen tack, Mando Diao, för att ni har tagit vår kände poet Gustaf Fröding och gjort hans texter tillgängliga för mina sjuor!

När jag fick höra att Mando Diao hade släppt skivan Infruset började tankarna direkt att snurra. Hur skulle jag kunna använda det i min svenskundervisning? Efter en titt i det centrala innehållet i kursplanen såg jag att ett arbetsområde kring albumet Infruset skulle göra att jag kunde behandla punkterna som handlar om skönlitteratur:

• Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.
• Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.

Även om jag personligen tycker att Mando Diao har gjort ett lysande album insåg jag rätt tidigt att det inte skulle vara helt säkert att ungdomarna skulle tända på alla cylindrar när de hörde Strövtåg i hembygden. Ungdomar gillar musik men kanske inte just den här musiken. För att engagera och motivera behövde jag därför försöka koppla innehållet till ungdomarnas verklighet. Sagt och gjort. I vår facebookgrupp slängde jag ut frågan "Vilken är din favoritlåt med svensk text just nu?". Kommentarerna lät inte vänta på sig. Främst var det killar som tyckte till. De skrev alla möjliga låtar som jag i min vuxna värld aldrig hade hört talas om. Jag skapade två listor, en på spotify och en på youtube med ungdomarnas favoriter. Lyssna på dem här om du vill:

7d:s spellista på youtube

7d:s spellista på spotify

Jag roade mig en kväll med att lyssna på spellistan när jag lagade mat hemma i mitt kök samtidigt som jag log åt tvååringen som rockade loss till låten Fucka ur. Tur att han inte förstår allt som sägs i den texten! Något som slog mig var att jag kunde få in reflektioner om språket på ett naturligt sätt i min undervisning om jag valde att låta ungdomarna analysera även en egen låt. Jag kunde alltså lägga till fler punkter i min LPP:

• Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. Ords och begrepps nyanser och värdeladdning.
• Nya ord i språket, till exempel lånord.
• Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.

Med inspiration från cirkelmodellen, där man betonar vikten av att först samla kunskap, ge exempel och se modeller gemensamt för att sedan utföra enskilt, präntade jag ned följande arbetsordning:

1. Samla kunskap genom att se film om Gustaf Fröding och inslag på Nyhetsmorgon om Mando Diao.
2. Analysera Strövtåg i hembygden gemensamt i halvklassgrupper.
3. Analysera andra låtar från skivan Infruset i mindre grupper.
4. Välja en egen valfri låt med svensk text och analysera den på samma sätt. Redovisa detta muntligt i mindre grupper.

I och med den muntliga redovisningen kunde vi beröra följande punkt som handlar om muntliga presentationer:

•  Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från skola och samhällsliv. Anpassning av språk, innehåll och disposition till syfte och mottagare. Olika hjälpmedel, till exempel digitala verktyg, för att planera och genomföra muntliga presentationer.

Bedömningsmatrisen tog form. Hur jag tänker när jag gör matriser kräver ett helt eget inlägg så det kommer en annan gång. Om du vill se LPP:n som eleverna fick så finns den här.


En intresseväckande inledning för att skapa motivation försökte jag mig på med den här prezin, något som framkallade reaktionen jag skrev om i ett tidigare inlägg. Sedan var vi igång!  Hur arbetet fortskrider beskriver jag en annan gång.

Vad har du nu hittat på?

Lektionen skulle precis börja. På projektorduken syntes min prezi som jag gjort som introduktion av det nya ämnesområdet. Eleverna droppade in i klassrummet. En elev såg upp på duken, såg min prezi och ställde frågan "Vad har du nu hittat på?" med ett litet leende i mungipan. Vad har du nu hittat på? Betoningen på nu. Jag brukar alltså hitta på saker. Härligt att han har märkt det.

Jag tror på att variera undervisningen. Som högstadielärare är tristessen det största hindret. Jag är övertygad om att eleverna lär sig mer när de inte tänker på att de lär sig. Det är inte så ofta ungdomarna i den här åldern ropar rakt ut i klassrummet att något är roligt förstås... men om det inte är roligt lär det märkas. Tydligt. Så jag gör så gott jag kan.

För att variera brukar jag tänka i banor om olika lärstilar. Jag försöker få med lite lyssna, lite läsa, lite diskutera och lite göra. Det är görandet som är det svåraste. När jag lärde sjuorna vad färgerna heter på tyska blåste jag upp ett gäng ballonger som de fick slå på samtidigt som de ropade "Blau!" "Rot!". Ballongerna fick inte nudda golvet för då skulle hajarna ta dem. Banalt kanske men ungdomarna hade roligt och tog till och med upp i sina utvärderingar för terminen att man lär sig bra om man samtidigt får göra något. Jag tänker att jag borde göra mer göra.