Radio Schweden i mitt klassrum

I fredags hade jag besök av journalisten Hansjörg Kissel från Radio Schweden, alltså den tyska redaktionen på Sveriges Radio International. Mycket trevligt! Han var med mig på min tysklektion med åttorna och sen satt vi i solen och pratade om min undervisning i synnerhet och intresset för att läsa tyska i allmänhet.

Lyssna lite eller läs reportaget om du har lust. Det är på tyska förstås men ändå. Mina fina elever hörs i alla fall!





Jag skickar en liten guldstjärna till Sven Järgenstedt som hörs på filmen jag visar i klassrummet. Han gör bra flippfilmer om grammatiska moment. Kolla in hans youtubekanal!

Cecilia

Uppdaterat hemsidan om iPads

Hej!

Idag har jag uppdaterat hemsidan om iPads. Nu finns:
- info om hur man använder eskilstuna.se-mailen för att skapa Googlekonto med hjälp av vår vän Dexter (eller hur  man kopplar på skolmailen på en redan skapad gmail)
- film om hur man stoppar in stencilen i paddan :)
- instruktioner hur man kan sortera alla elevmappar
- några uppdaterade filmer gjorda i nya appen för Google Drive.

Jag har tagit bort några av de gamla filmerna och bytt ut mot nya. Om någon saknar något finns de gamla kvar på min youtubekanal youtube.com/ceciliaiskogstorp 


Imorgon släpps nya operativsystemet iOS7. Jag kommer successivt att uppdatera den grundläggande delen om hur man hanterar sin iPad efter det. IPaden kommer kännas helt ny. Nya ikoner, nya funktioner. Superhäftigt! (och lite nytt att lära sig). Har du sett Apples film? Annars kan du kika på den här.

Ha det gott!

Cecilia

Guldäpplet minsann

En del dagar är lite bättre än andra dagar. Dagar som man blir nominerad till Guldäpplet till exempel, tillhör definitivt de där lite bättre dagarna. Bara det att se mitt namn på listan med nominerade och se att mitt namn omringas av lärare som jag själv hittar mycket inspiration hos, som jag har presenterat i mitt eget klassrum som "mina idoler". Det är stort! Ett mycket stolt ögonblick för mig. Så nu lägger jag in den här bilden i högerkanten på bloggen och så myser jag lite en stund. Nominerad till Guldäpplet. Minsann. :)

Äntligen skolstart! :)

Tänk vilket läsår det blev förra året! Jag har aldrig tidigare arbetat så mycket men jag har heller aldrig tidigare tyckt att mitt jobb har varit så utvecklande som det faktiskt var. För ett år sedan hade jag aldrig använt en iPad i undervisningen. Jag hade aldrig haft en blogg, en hemsida, aldrig laddat upp en film på YouTube, hade inget konto på vare sig Twitter eller Instagram. Man kan lugnt säga att det har hänt en hel del sedan dess.

Nu står jag inför ett nytt läsår som om möjligt kommer vara ännu  mer utvecklande än det förra. På tisdag och onsdag kommer nämligen elevernas iPads!! Det är knappt jag tror att det är sant. I januari uttryckte jag min frustration över IT-läget i kommunen i en serie inlägg här på bloggen. Jag kände mig ensam och motarbetad. Nu är läget ett helt annat. Bara det att vi faktiskt fick chansen att välja iPads istället för enbart datorer inför en-till-en-satsningen och att så många som 70 procent valde iPads tycker jag är helt fantastiskt! För att stötta de lärare vars skolor valde iPads till sina elever fick jag i somras uppdraget att skapa en hemsida där jag nu har samlat den kunskap och erfarenhet som jag har hunnit samla på mig under det här året. Där finns tips på appar och instruktioner till hur vi kan använda Google Drive och Google+ för att skapa, dela och kommunicera. Kika in om du är nyfiken: https://sites.google.com/site/eskilstunaipad/

I sommar har jag också varit i Tyskland på en lärarkurs för lärare som undervisar i tyska som främmande språk så nu är jag full med nya idéer kring vad jag kan hitta på med tyskan.

Skolstart imorgon. Längtar!

Cecilia

Följ med mig till Regensburg!

Väskan är packad och jag börjar känna mig åtminstone ganska förberedd för vad som komma skall. Imorgon åker jag nämligen till Tyskland och Regensburg för en tvåveckors språkkurs för lärare! Kursen är förmedlad av Avista och skolan jag ska gå på heter Horizonte.
Det här stora som ska hända kräver naturligtvis en helt ny blogg. Välkommen in till Skogstorp-Regensburg!



Min nya blogg Skogstorp-Regensburg.

Ha det fortsatt bra på sommarlovet!

Cecilia

Den obligatoriska språkläxan?

Jag tycker egentligen inte om läxor. Jag skulle avskaffa alla läxor ögonabums om jag visste att det fanns ett fungerande alternativ att lita på. Skoldagen är lång som den är och fritiden behöver ägnas åt viktigare saker. Det kanske finns ett fungerande alternativ? Här är mina något osorterade tankar.

Som nyutbildad tysklärare hade jag bestämt mig för att inte tvinga mina elever att genomlida textredovisningslektioner när alla sitter och väntar på att få läsa eller översätta en mening var från texten i textboken. Första året gjorde jag heller inte det men sedan nådde mig insikten att eleverna inte tränade ordentligt på texten om inte jag tvingade dem att redovisa på något sätt. Därför kör vi ibland en snabbgenomgång av textläxorna just på detta sätt (fast jag skulle fortfarande aldrig tvinga dem att läsa eller översätta en text som de inte har fått chans att träna på först inför klassen). Att läsa målspråkstexter högt och översätta dem till svenska är tidsödande och tråkigt men även nödvändigt. Det finns inget som är så effektivt än att nöta texter för att lära sig ett nytt språk. Men den här delen av undervisningen känner jag att vi kan klara av på lektionen så det behöver inte vara en läxa om man har deltagit aktivt och tränat på lektionstid.

Men orden. Glosorna. Ordförrådet. Där fastnar jag alltför ofta i traditionella mönster, åtminstone när vi arbetar med läroboken. Uppskattningsvis ger jag glosläxa kopplat till läroboken totalt hälften av veckorna. Varför? I skolan händer så mycket att det är svårt för eleverna att hamna i "lärasigutantillmood". Hemma är det lugnare och då lättare att lära sig utantill är min utgångstanke (fast jag är inte så säker på att den teorin håller). Vi prövar dock olika sätt att lära sig ord på lektionerna. Med lappar att vända på, skapa meningar med orden, skriva av, göra muntligt, arbeta i teman. Ändå känner jag mig tvungen att, när vi för en gångs skull arbetar i läroboken, ge orden som läxa och sedan kontrollera att läxan är gjord.

Jag tror att det handlar om en rädsla att inte skapa rätt förutsättningar för mina elever. Som lärare i tyska kan jag känna en stress som jag inte tror att så många andra ämneslärare kan känna igen sig i. Det jag inte lär mina elever, det lär de sig heller inte. Tyskan finns inte runt dem naturligt på något vis. Engelska tillägnar de sig via musik, tv och spel. NO- och SO-ämnen omger de sig med via nyheterna och runt köksbordet (i bästa fall). Idrottar gör många på fritiden, svenska utvecklar de hela tiden. Matematik, åtminstone grunderna, finns i vardagen. Lagar mat kanske de gör hemma. Slöjd och bild... nja. Kanske. Men tyskan finns inte där. Jag måste ge dem allt de behöver kunna. Det resulterar då ibland i glosläxor. Främst handlar det om att de som behöver mer tid på sig att lära sig utantill ska få chansen till det. Fast ärligt talat så når jag inte de studieomotiverade eleverna genom glosläxorna eftersom de ändå inte blir gjorda. Det måste finnas ett bättre sätt.

Framgångsfaktorerna när det gäller att utöka ordförrådet är som jag ser det följande:

• Alla ord måste läras i ett sammanhang. Endast ord utan koppling till text glöms bort.
• Större projekt som handlar om aktiv användning av orden. När vi läser texter om vädret tränar vi muntligt och skriftligt på väderprognoser, när vi läser texter om restaurang skriver vi och framför rollspel i restaurangmiljö, möbler och lägesord lärs in genom att beskriva ett foto av ett rum, ord om fritiden passar bra när vi skriver en text om våra fritidsintressen och så vidare och så vidare.
• Sortera orden i ordfält och ordfamiljer. Lär in alla djurord samtidigt och alla fritidsord samtidigt. Undersök hur verbet hör ihop med substantivet av samma stam. Men glöm inte bort att använda orden i meningar också annars är det värdelöst.
• Repetera ofta. Att komma ihåg att repetera ord och att göra det på ett sätt som inte blir tjatigt är något jag behöver bli bättre på. Utvecklingsområde!
• Låta eleverna själva komma på vilka ord de behöver kunna för att kunna uttrycka något visst och att låta dem ta reda på betydelsen på tyska. (Vilka ord behöver vi kunna för att kunna berätta om vårt sommarlov? Vi samlar orden gemensamt, slår upp gemensamt och lär sedan in).

När vi får våra iPads till hösten blir det ännu enklare att låta eleverna sitta och nöta glosor och texter på lektionstid. Om vi ägnar en enskild tyst kvart åt glosorna när vi har gått igenom texten tillsammans och sedan ytterligare en kvart en annan lektion kanske det räcker? Om vi också ser till att repetera andra gamla kapitel ibland och förstås, fortsätter att sätta in orden i ett sammanhang på något sätt. (Jag ler lite åt mig själv när jag inser att även detta bekymmer kan lösas med hjälp av iPads... på något sätt får jag allt att handla om iPads just nu). Jag kanske skulle våga avskaffa glosläxorna helt under nästa termin för att se hur det går och istället använda mer av lektionstiden. Vågar jag? Ja, jag tror det! Att utveckla sin undervisning handlar om att göra mer av rätt saker ofta. Jag tror att det här är rätt saker.

Det skulle vara roligt att höra andra språklärares tankar kring den "obligatoriska språkläxan". Och du som är elev, vad tycker du?

Kram på er!

Cecilia

Om läsning, motivation och tårta

Läsning, motivation och tårta alltså. Lite spretigt kan man tycka. Vänta bara.

Ungdomar idag läser alldeles för lite. Det ser vi i undersökningar som PISA och PIRLS och det ser jag när jag frågar eleverna i mitt eget klassrum. Enda fördelen med sådana negativa forskningsresultat är att det bara kan bli bättre. Helt säkert. Lisa Bjärbo twittrade efter författarbesöket hos oss att det måste gå att göra någonting åt att undomar inte läser. Klart det går att göra någonting åt det!

Jag tänker så här. Helst av allt vill jag att mina elever ska ha en bok på gång hela tiden. Den ska ligga där på sängbordet och locka till en stunds läsning innan sovdags. Helst av allt skulle jag vilja att boken är så bra att de bara måste läsa en sida till och en sida till och en sida till. Jag vill att de kommer till skolan och berättar för varandra om den senaste läsupplevelsen. Att de sprider bra böcker och varnar varandra för böcker som inte är värda att läsa. Jag vill att de ska utveckla sin läsförståelse utan att de känner att de gör det för att de är så inne i boken. Att de upptäcker andra världar och andra tider, upplever andras känslor, känner igen sig, förfäras, intresseras, skräms, skrattar och gråter. Några är redan där. De har motivationen att läsa för att de har upptäckt vad läsning kan ge. Andra måste jag hjälpa lite på traven.

Min plan för läsundervisningen i min klass kan sammanfattas i några punkter. Det gäller att:

• visa hur man läser. Jag läser högt och berättar hur jag tänker. Vi pratar om och testar olika läsförståelsestrategier.
• dela läsupplevelsen med varandra, prata och skriva om böcker.
• visa olika sätt att läsa. En del läser med ögonen och andra med öronen. Någon läser bäst bakom gardinen. En del läser långsamt och andra snabbt.
• hitta bra texter att läsa. Viktigaste punkten! Svåraste också. Skolan har köpt in boken Böcker som killar gillar för att få nya tips.
• läsa på coolare sätt. I höstas under vår period med iPads läste vi på paddorna och diskuterade läsförståelsestrategier i vår fb-grupp. Nu börjar fler och fler upptäcka att det går bra att läsa på mobilen. Klick, klick, sen har man en ny bok. När vi får våra paddor i höst ska det läsas utav bara...

Min senaste strålande idé (alla mina idéer är strålande tills någon bevisar motsatsen) är en bokblogg och det är nu tårtan kommer in i bilden. Jag tog helt sonika och skapade en bokblogg med namnet 100 sen tårta. Reglerna är simpla. Klassen läser hundra böcker tillsammans, recenserar böckerna på bloggen och kommenterar varandras inlägg. När hundra böcker är lästa bjuder jag på tårta. Alla måste läsa minst en bok men om alla bara läser en blir det ingen tårta. Det gäller att hjälpas åt.

Förhoppningen är förstås att ungdomarna ska börja diskutera böcker med varandra. Att de ska hitta den inre motivationen, drivkraften och lusten till att läsa.

Jag vet inte om tårta är korrekt väg att gå för att få ungdomarna att läsa lite mer. Men vem bestämmer vad som är korrekt? Antagligen räcker inte ett tårtkalas för att den mest läsovilliga ska hitta fram till läslusten men vem vet innan man har provat? Jag gör som vanligt och provar lite hej vilt med olika medel för att nå målet. Den här gången blev det tårta. Håll tummarna för att klassen nu lyssnar på sin kära lärare och gör som hon säger för en gångs skull! :)

Kram på er!

Cecilia

Möjligheterna med Google

Du som redan är insatt i vilka verktyg Google kan erbjuda kan sluta läsa nu för det här inlägget kommer inte presentera några som helst nyheter. Men du som tror att Google enbart är en sökmotor kan fortsätta läsa och förhoppningsvis hitta något som du tror kan berika din undervisning.

För att nå tjänsterna som jag skriver om i det här inlägget går du in på google.se och undersöker listen i överkant av fönstret. Där ligger genvägar till alla tjänsterna.

Google Drive innehåller två delar, både en yta där du kan spara dokument och där du kan skapa dokument. Du kan se Google Drive som en hårddisk som finns någonstans i molnet vilket möjliggör att du kan spara dokumenten i din dator för att sedan fortsätta arbeta med dem i din platta eller mobil. Till plattan och mobilen finns en enkel, dock något begränsad, app. I Drive kan du välja att dela enskilda dokument eller en hel mapp med någon eller några andra. Du kan välja om du vill att den du delar med enbart ska kunna läsa, kommentera eller också kunna redigera. Du kan spara alla slags filer och inte bara de som är skapade med Googles egna verktyg.

I Google Drive via datorn kan du skapa Dokument, Presentation, Kalkylark, Formulär och Ritning. Det innebär alltså att du nästan har ett Officepaket som ligger där gratis och redo att börja använda. Om du använder Google Drive på plattan eller mobilen kan du skapa Dokument och Kalkylark. Jag som är helt såld på iPads tycker förstås att det är synd att de övriga filtyperna ännu inte går att använda via plattan men jag hoppas på att det är en tidsfråga. Under tiden får vi använda andra former av presentationsappar (t.ex. Keynote och Haiku Deck).

Google Dokument fungerar ungefär som Word eller Pages fast ordbehandlingsfunktionerna är något färre. Det fina med Google Dokument är att man kan dela dokument med andra och samarbeta i realtid, något som är helt fantastiskt för den formativa bedömningen. När man delar ett dokument får alla personer som är aktiva i dokumentet en egen färg och en liten flagga som markerar var i texten den personen är och skriver. Man kan infoga kommenterar i marginalen precis där man vill. Man kan också ha ett chattfönster som är kopplat till det dokumentet där man kan skriva och fundera tillsammans om texten. Alla ändringar som görs dokumenteras och sparas automatiskt.

Tänk dig ett grupparbete där gruppen delar samma dokument. Förutom det fantastiska i att gruppen själva kan samarbeta och diskutera kring dokumentet kan även du som lärare se vem som gjort vad och hur tankegångarna har gått.

Samma funktioner kan förstås användas av lärare-elev där responsen kan komma in mitt i skrivprocessen där den faktiskt gör nytta. Läraren kan välja att skriva sin respons som kommentarer eller som ett litet brev under själva texten direkt i dokumentet. Chattfunktionen kan användas för att hjälpa en elev som fastnat vidare med texten. Det är ju inte alla elever som uppskattar lärare som hänger över axeln på dem för att stötta i skrivprocessen. Jag har provat att dela ett dokument med en elev och för mig var det den ultimata undervisningssituationen. Jag bara satt där och njöt av att se min elevs text växa fram på skärmen och av att kunna hoppa in med vägledande frågor när jag märkte att hen fastnade. Självklart kan man inte finnas med på det viset med alla elever samtidigt men kanske ibland där det behövs.

Prova att dela ett dokument i lärargruppen när ni ska samarbeta för att ta fram en handlingsplan, LPP etc. Alla kan vara med och skriva, radera, ändra och ni behöver inte ens vara i samma rum vid samma tid för att kunna samarbeta.

Google Formulär är ett formulär där du själv väljer vilken typ av frågor som ska finnas med, allt från kryssrutor till skala till plats för korta eller långa svar. Du väljer enkelt vilken design du vill att formuläret ska ha. Länken till formuläret kan du maila ut eller dela på annat sätt. När svaren kommer in sparas de automatiskt i ett kalkylark och du kan utan att anstränga dig alls få fram diagram över svaren. Jag har provat formulär till

• Mina elevutvärderingar av tyskan förra terminen.
• Elevernas svar på frågor kring en gemensam bok vi läste. Jag delade upp frågorna i fyra olika formulär som skulle besvaras efter ett visst antal sidor i boken. Svaren ploppade in i kalkylarket som fungerar ungefär som Excel. Därifrån kunde jag sedan, om jag ville, få fram en pdf för utskrift.
• Inbjudan till vårt föräldramöte. Hur många kommer? Vad vill ni prata om?
• Check att svara på efter att eleverna har sett en av mina flippade genomgångar. De ser filmen och svarar sedan på 1. Hur mycket förstod du? 2. Vad vill du veta mer om? 3. Eventuell uppgift som fanns med i filmen.

Tidsbesparande, enkelt, snyggt och ingen mer risk för att papper ska försvinna.

Google+ är Googles försök att efterlikna Facebook. Man kan skapa grupper (t.ex. en grupp för en klass eller för ett projekt inom personalen), cirklar där man "klumpar ihop" sina vänner i olika kategorier för att enkelt kunna dela information, länkar, statusuppdateringar, dokument med berörda personer. Alla elever har kanske inte Facebook och det känns inte helt rätt att tvinga en elev att skapa Facebookkonto för att kunna följa med det som händer i skolan. Google+ känns därför lämpligare i skolsammanhang. (Säger jag som har både mentorsklassen och tyskeleverna i grupper på Facebook... men i framtiden kanske Google+ är ett bättre alternativ. Man lär så länge man lever och tur är väl det).

Gmail är Googles eget mailsystem. När man skapar ett Googlekonto skapar man samtidigt en gmail som man även kan använda för att få en youtubekanal. Bara en sån sak!

Kalender är också användbart. Dela en kalender med din mentorsklass och lägg in provdatum och andra aktiviteter så ploppar det upp i elevernas kalendrar (vilka förstås finns i deras iPads).

Ser du vad mycket bra man kan hitta på? Nu till något som jag tidigare hade hört talas om men inte förstått förrän jag pratade med rätt personer på SETT-mässan (Tack till Daniel Johansson på Learnit24 och Michael Gumowski på Online Partner). Alla dessa funktioner finns i ett samlat paket som Google har döpt till Google Apps for Education. Detta paket kan kopplas till befintliga elevlistor och det är i princip gratis. Google Apps for Education blir då som den skolportal som vi i Eskilstuna ännu inte har (men har ett starkt behov av).

Min första kamp inför en-till-en-satsningen i Eskilstuna kommun var att lyfta fram fördelarna med iPads så att fler kunde förstå vilket fantastiskt verktyg det är och att vi därmed kunde få möjligheten att välja iPads till våra elever. Den kampen är nu vunnen! Min nästa kamp blir att se till att Google Apps for Education blir en verklighet åtminstone på min skola men gärna i hela kommunen. Jag är helt bombsäker på att funktionerna som Google erbjuder bidrar till att förstärka den skapa-dela-kommunicera-kulturen som jag vet främjar lärande.

Vad säger ni? Vill ni testa? Jag har skapat ett dokument som är öppet för dig att redigera. In och skriv en liten hälsning!

https://docs.google.com/document/d/1PLz7E4NxhfZzLb_C0D5SZimyLdWTLN4Dfqeb-s6T11w/edit?usp=sharing


Kram på er!

Cecilia

Tyskpromenad

Klassrummet blev upptaget och solen sken så jag tog med mig mina trettio sjuor och gick på tyskpromenad i området runt skolan. Jag delade in dem i par och tog sedan täten. Med jämna mellanrum blåste jag i en visselpipa och gav dem ett uppdrag. Varierad repetition. Å så lite frisk luft och skratt på det.

Tysksjuornas Berlinfilm

I läroboken Das Dach 2 som jag använder med sjuorna finns en text om Berlin som jag har använt för ett längre projekt där eleverna fått välja en sevärdhet i Berlin som de skrivit en text om och redovisat.

Förra årets sjuor skrev sina redovisningar på den här bloggen.

 

Det här årets sjuor råkade ut för lärarens nyförälskelse i appen Puppet Pals så de gjorde en film tillsammans. Uppgiften var att de skulle låtsas att de befann sig vid sevärdheten på plats i Berlin. Där skulle en dialog utspelas. Vi arbetade i ordningen 1. förstå texten i läroboken och eventuellt hitta mer information 2. skriva text 3. få respons och bearbeta text 4. spela in filmen.

Jag satte ihop alla gruppers filmklipp till en hel film i appen iMovie och för att hotta upp filmen lite och göra den lite tokrolig gjorde jag en trailer med hjälp av trailerfunktionen som finns i iMovie. Så här blev filmen:

Om valet inför en-till-en: Dator vs iPad

Det bubblar bland Eskilstunas högstadielärare just nu. På onsdag ska skolornas handlingsplaner inför en-till-en-satsningen vara inskickade till förvaltningsledningen. Det ska beskrivas vad som ska göras, vilka mål som ska nås, vad som ska bli bättre av satsningen, hur förankringen ser ut hos elever och lärare och vilken skillnad man hoppas kunna se om ett år. Valet av digital enhet ska beskrivas och motiveras.

För mig och min skola är valet självklart. Det är iPads som gäller. Av skolans fyra arbetslag är tre helt övertygade om att det är iPads vi vill ha och det fjärde ser fördelarna men vill ha svar på hur vissa tekniska problem kan lösas. Att valet är så självklart för oss beror förstås på att vi har haft förmånen att testa iPads med våra sjuor under en halv termin per klass. Testperioderna gav mersmak och därför har nu alla lärare på högstadiet en egen iPad att upptäcka tillsammans med sina klasser.

Jag har tidigare beskrivit hur min iPad har förändrat min undervisning här och hur jag tänker inför en-till-en-satsningen här.

Om du vill veta mer om iPads i undervisningen på högstadiet rekommenderar jag dig att se en film och läsa två artiklar. Här är en film från 15 april 2012 från Ebba Petterssons privatskola. De var bland de första skolorna i landet att använda iPads. Filmen är inspelad när de har använt iPadsen ett halvår med eleverna.






Mikael Parknäs är rektor på Smedingeskolan i Kungsbacka. Han har skrivit två artiklar om övergången från dator till iPad på högstadiet.

Dator eller platta - det är frågan

Det blev platta till alla!



Jag slängde ut en fråga i facebookgruppen Ipads i skola och förskola och fick kontakt med både Mikael Parknäs och Jennie Bjälkenborn som har provat iPads. De håller med mig om att iPadsen utvecklar undervisningen. Det är viktigt.

 

 

 

Vissa tekniska problem måste lösas för att det ska gå så smidigt som möjligt att använda iPads. Det ena är utskriftsmöjligheterna. Det går att skriva ut men nätet behöver anpassas för det. Under tiden hittar vi andra alternativ. Vi funderar på om eleverna ens måste skriva ut när de istället delar dokument och mappar med läraren digitalt. Man kan ställa en dator med skrivare i biblioteket och låta eleverna maila dit för att skriva ut vid behov. Det andra problemet handlar om att ett fåtal elever tycker att det är svårt att skriva direkt på iPaden. Vi behöver alltså se till att det finns några trådlösa tangentbord att tillgå.

Slutligen finns det ett argument som vi inte har pratat så mycket om. Egentligen hade valet mellan iPad och dator kunnat baseras på detta enda argument som bara består av två ord: PEDAGOGERNA STRÅLAR. Från förskolan till högstadiet. När jag hämtar min tvåårige son på förskolan träffar jag barnskötaren som berättar hur min son har suttit med sin jämnåriga kompis och pusslat på iPaden. De har pratat, hjälpts åt, samarbetat. "Du kan trycka där!". Pedagogen strålar. Jag hör förskolläraren som har hand om förskoleklassen på skolan berätta att det bara är ett fåtal barn som inte ljudar än. Det brukar vara flera. Barnen som har upptäckt ljudandet kan "forsa på" och fortsätta utvecklas med hjälp av iPaden medan hon kan ägna sig mer åt barnen som behöver mer lärartid. Hon berättar och hon strålar. I matsalen uppstår spontandiskussioner bland spagetti och brödsmulor: "Hur var det nu man gjorde...?" "Jag hittade en helt suverän app! Du måste testa!" "Jag har skapat en hemsida!". Det finns en upptäckarlust även bland lärarna. De delar med sig, visar, frågar, funderar. De strålar.

Jag tänker så här. Barn och ungdomar är värda att få undervisas av pedagoger som strålar. Vad det är som får pedagogerna att stråla är i sig egentligen inte intressant. Det är strålandet som är det viktiga. Strålandet sprider glädje, nyfikenhet, skapar lust och motivation, en vilja att lära. Om det finns en materiell pryl som kan få pedagoger att stråla så se till att fixa den prylen. Lös problem om det finns problem och se möjligheterna. På min skola strålar vi just nu för att vi har upptäckt fördelarna med iPads. Därför väljer vi iPads inför en-till-en-satsningen.

Hälsningar från en lärare som faktiskt iPadstrålar så mycket att jag ibland tenderar att bubbla över. Fråga mina elever om ni inte tror mig :)

Puppet Pals - såå rolig app!

En av mina favoritappar till iPad är Puppet Pals HD. Med risk för att låta klyschig... bara fantasin sätter gränserna för vad man kan hitta på med Puppet Pals. Appen kan du ladda ned här.

Jag har gjort en introduktion till hur man kan använda Puppet Pals i undervisningen.

Om du vill lära dig mer om hur själva appen fungerar kan du se den här filmen:



Pappas appar har recenserat appen här.

Lycka till!

Twitter - något för dig?

Jag har börjat twittra litegrann. Gör det du också! Vet du varför? På Twitter finns så många kloka lärare, skolledare och annat skolfolk som skriver smarta saker som man kan sno och inspireras av. Helt otroligt vilken kunskap som finns samlad där!

Gillar du Facebook men inte vågat prova Twitter än? Du som försöker hålla skillnad på jobb och privatliv kanske stör dig på att vissa (typ jag) skriver om jobb på fejjan ibland så att du tvingas läsa om skola när du bara ville kolla vad dina vänner haft för sig? På Twitter kan man välja att bara följa skolfolk. Då kan man ägna en fortbildningshalvtimme i veckan åt att kika in på Twitter och läsa andras kloka tankar och kanske dela med sig av egna. Bästa fortbildningen!

Läs här vad Skolverket har att säga om Twitter.

Följ mig @ceciliaharsing och markera dina tweets som handlar om skola i Eskilstuna med #etunaskola så kan vi lättare samarbeta och lära av varandra. Hoppas vi ses!

När eleverna får bestämma

Jag tror på att låta eleverna vara med och påverka undervisningen. Själva påverkandet verkar i sig utveckla den metakognitiva förmågan hos eleverna. De blir medvetna om hur de lär sig bäst och de tar större ansvar för sin inlärning. Dessutom verkar de ha roligare under tiden som de lär sig om de själva har fått vara med och påverka. Ett exempel från mitt klassrum:

Jag har en tanke om att jag vill göra ett projekt utanför läroboken med mina tyskåttor. Kapitlet som vi nyss har avslutat handlar om vintersport.

”Jag tycker att det är dags att vi gör ett litet projekt av något slag. Eftersom vi har jobbat med kapitlet om vinter och sport tänkte jag att projektet skulle handla om något sådant. Muntlig eller skriftlig uppgift spelar ingen roll. Ni bestämmer uppgift och utförande så bestämmer jag bedömningen. Brainstorming fem minuter!”.

Ett milt kaos utbryter i klassrummet. Efter fem minuter sammanfattar jag alla tankar på tavlan. Först kommer de klassiska skoluppgifterna:

”Alla kan väl bara skriva om en idrottsman och göra en plansch eller nåt”. (Entusiasm inte riktigt på topp)

”Man kanske kan berätta om sin favoritsport?” (Lite entusiasm från några… de som har en favoritsport, antar jag)

Jag lägger mig i: ”Men en plansch… är inte det lite tråkigt? Vem ska se den?” Någon annan lägger sig i: ”Tänk om man inte har någon favoritsport då? Man kanske inte ens gillar sport!”.

Vi stryker och ändrar och funderar vidare. Det verkar som om vi inte riktigt kan komma överens. Jag fortsätter: ”Men måste alla göra exakt samma då? Om ni har olika intressen, kan man inte göra en uppgift som låter alla få jobba med olika saker? Ärligt talat spelar det inte ens någon roll för mig om det handlar om vinter eller sport, bara det handlar om tyska på något sätt!”.

Diskussionen fortsätter. Till slut har vi kommit fram till vad vi ska arbeta med de närmaste lektionerna. Vi ska göra ett nyhetsprogram. Det ska finnas inrikes- och utrikesnyheter, sport och väder. En recension av Call of Duty: Black Ops 2 förstås. Någon som leder nyhetssändningen. Det ska filmas med min mobil eller padda. Två anmäler sig frivilliga som redigerare. Texter ska skrivas, lämnas in för respons och sedan bearbetas. Man får arbeta tillsammans och hjälpas åt. Mer entusiasm nu än när diskussionen påbörjades för tjugo minuter sedan. De sätter igång med sina olika uppdrag.

Det är sedan mitt jobb kommer in. Hur kan jag nu hjälpa dem vidare? Jag skriver ihop en planering med centralt innehåll, mål för undervisningen och bedömningsgrunder. Bedömningen funderar jag länge kring. Det är alltid svårt att bedöma uppgifter som görs i grupp när man inte vet vem som gör vad. ”Men so what?” tänker jag först. ”Huvudsaken är väl att de lär sig?” Sedan bestämmer jag mig för att arbetet ska avslutas med en självvärdering. De får själva markera i matrisen hur långt de tycker att de har nått när det gäller att skriva på tyska och bearbeta texten, under ledning av mig naturligtvis.

Här är slutresultatet. En stor applåd för.... tyskåttorna!! :)

Rent tekniskt är filmen gjord så här: Alla utom en grupp använde min iPad och appen Puppet Pal för att spela in filmen. Jag återkommer till Puppet Pal i ett annat blogginlägg eftersom det är en stor favvo! Jag exporterade alla filmsnuttarna till bildrullen, infogade dem i iMovie där jag lade på musik, övergångar och infogade intro- och avslutningsbilder. Gruppen som gjorde en recension av Call of Duty nöjde sig inte med Puppet Pal eftersom de ville få med en skärminspelning där de själva spelade och visade delar av spelet. Jag laddade därför upp den halvfärdiga filmen på youtube och skickade länken till killarna som sedan klippte ihop filmen med sin egen skärminspelning och lade på sina egna röster. Det var det hela!

Självkänsla på schemat

Ibland funderar jag på vad som är viktigast för mina elever att ha fått med sig från högstadiet. Kan det vara de tyska prepositionerna? Stavningsreglerna? Förmågan att reflektera över sitt eget lärande? Jag kommer ofta tillbaka till att det inte spelar någon roll hur bra man är på något om man inte samtidigt kan tro på sig själv.

På min skola har vi livskunskapslektioner med våra mentorsgrupper. På livskunskapen arbetar vi med övningar, diskussioner och lekar där allt syftar till att få eleverna att känna sig själva och varandra och... att tro på sig själva. I sjuan är eleverna som mest osäkra på sig själva. Därför kände jag att en lektion om självkänsla var på sin plats.

Eftersom Mia Törnblom är en av mina idoler vände jag mig till henne för inspiration. Ja, jag ringde ju inte upp henne förstås men jag kollade upp och googlade runt. Ni fattar. Hon säger många kloka saker och har skrivit bra böcker, varav flera står i min bokhylla. Min favorit är Du äger! där hon vänder sig direkt till ungdomarna för att få dem att stärka sig själva och se sin del i situationer som uppstår. Utifrån det jag har läst av Mia Törnblom och och utifrån artikeln 10 steg till bättre självkänsla i Aftonbladet satte jag ihop en presentation som jag sedan höll en liten föreläsning till. Jag ändrade och lade till ett par egna punkter på slutet bara för att få med två viktiga ämnen: Att man inte suger för att man får dåliga betyg och Att man inte suger för att man har en dålig hårdag.

(IT-tipset: ladda hem Haiku Deck till din iPad. Gratis! Enkelt! Snyggt!)


Created with Haiku Deck, the free presentation app for iPad

Efter föreläsningen fick eleverna en tvåveckorsläxa att ta med hem. Varje dag ska de göra följande:

1. Skriv ner minst tre saker som varit bra med dig idag.
2. Skriv ner saker du är eller vill vara glad över.
3. Skriv ned vad du vill ha hjälp med inför imorgon.

Så här ser häftet ut:

(Nästa IT-tips: på www.issue.com kan man göra blädderbara publikationer av pdf-filer. Om man nu tycker att det är kul...)

Gick det hem? Lyssnade de? Kommer de göra min läxa? Och framförallt, förstår de hur viktiga de själva är? Det återstår att se. Själv kände jag mig i alla fall lite nöjd efteråt.

Besök av en livs levande författare

Idag hade jag och min sjua äran att få träffa författaren Lisa Bjärbo i egen hög person. Vad häftigt det är att träffa en "riktig författare" som har skrivit alldeles egna riktiga böcker! Jag bara satt och njöt när jag hörde henne berätta att det tog henne tre år att skriva sin första ungdomsbok och att hon vände och vred på formuleringar för att få till den rätta känslan. Som jag kämpar för att få mina elever att förstå att en text är något man behöver arbeta med länge för att få till! Man kan inte bara sätta ned pennan och skriva den mest fantastiska text. Att skriva är hard work och det hjälpte Lisa till att förklara idag. Tack för det!

För att få ut det mesta av besöket ville jag förbereda min klass på vem de skulle få träffa. Jag introducerade henne som en tjej av en mycket god årgång (samma som jag med andra ord) som arbetat på Kamratposten och skrivit ungdomsböcker. Några i klassen hade läst böckerna Det är så logiskt, alla fattar utom du och Allt jag säger är sant (sååå bra böcker. Läs!) men det fanns inte tid att läsa en hel bok tillsammans. Så vi läste en novell. Snälla svensklärare, tänk dig för innan du läser novellen Fyrtio minuter eller En jävla evighet högt för en klass. Piiinsamt. Hemma i soffan kändes det inte så farligt. Visst är novellen lite het (den ingår i en samling med erotiska noveller som heter just Het) men jag tyckte att den var ganska oskyldig ändå. Tills jag skulle läsa den högt för min klass som till på köpet faktiskt verkade lyssna ovanligt noga. Piiinsamt. Fast budskapet gick nog fram ändå. Den rodnande fröken bjuder jag på! :)

Under besöket pratade Lisa om vad hon som liten ville bli när hon blev stor. Hon hade tidigt författardrömmar men visste inte riktigt hur hon skulle göra för att förverkliga dem. Författare var inget riktigt yrke. Inte som att gå natur och sedan läkarlinjen för att bli läkare. Hon utbildade sig till journalist istället. Inget fel i det förstås. Men det var ju författare hon ville bli. Det får mig att fundera på vilka yrkesdrömmar mina elever går och bär på. Man kan bli vad som helst bara man vill. Det måste jag komma ihåg att berätta för dem.

Om Lisa ville bli författare när hon blev stor så tror jag ärligt talat att jag vill bli Lisa Bjärbo när jag blir stor. Jag vill också skriva ungdomsböcker och föreläsa för klasser om hur man skriver. Jag vill också hinna vrida och vända på formuleringar och till sist få ur mig något som gör att andra skrattar på sig eller rodnar upp till öronen. Det vore coolt. Någon gång kanske.

Ny energi till fortsatt flippande :)

Att flippa klassrummet handlar helt kort om att eleverna ska vara förberedda inför lektionen så att förförståelsen redan finns där när jag möter dem. Läs Karin Brånebäcks nybörjarguide till att flippa om du vill veta mer! Första gången jag hörde talas om begreppet Flippa klassrummet var i höstas och jag blev såld direkt. Det kändes bara som en naturlig utveckling av den undervisning jag redan bedrev.

Jag har nu anammat flippatänket såtillvida att jag lägger ut en del genomgångar på min hemsida. Ibland får eleverna i uppgift att titta igenom flippen hemma innan lektionen och ibland tittar vi tillsammans i klassrummet. Flipparna används också till elever som varit frånvarande eller som repetition. Det har dock visat sig att det inte är helt enkelt att få eleverna att faktiskt titta på filmen. En del tittar regelbundet, andra inte alls. I inledningsfasen är det därför viktigast för mig att eleverna själva inser nyttan med flippen. Det känns bättre än hot och mutor på något vis... Jag tänker att det är mitt uppdrag att göra så bra genomgångar att eleverna VILL se dem och FÖRSTÅR vad de ska ha dem till. Lite tålamod krävs också för att ett nytt arbetssätt ska sätta sig hos både mig och eleverna.

En fredagkväll kom ett meddelande på facebook. En elev undrade om jag hade tips på länkar där man kan träna mer på den tyska perfektböjningen. Oj, oj, tänkte jag. Här gäller det att vara snabb med att svara så att inte perfektlusten rinner av igen! Iväg med ett inlägg i facebookgruppen LMS-riksföreningen för lärare i moderna språk. Tretton (!) minuter senare kunde jag svara min elev med länktips. Jag tipsade då också om att gå in och titta på den flippade genomgången på min hemsida för att få det hela förklarat för sig igen.

På lördagen kom så det här meddelandet. Eleven hade insett nyttan med filmen! Yeay! Glädje!

 

Veckoplanering ger föräldrainsyn

Hos oss skriver alla ämneslärare veckoplanering varje vecka. Jag minns inte hur vi arbetade tidigare mer än att eleverna kunde säga att de "inte visste" att vi hade läxa. Nu kommer de inte undan :) Vi skriver vilket innehåll vi ska behandla och hur vi ska göra det. Läxor. Kommande prov och inlämningar. Övrig info.

Veckoplaneringen läggs ut på klassens hemsida där föräldrarna och eleverna kan hitta den. Om man vill kan man prenumerera på uppdateringar av hemsidan för att slippa komma ihåg själv att det är dags att gå in och leta rätt på veckoplaneringen. Jag brukar posta ett inlägg i klassens facebookgrupp också så att eleverna får veta redan på söndagen vad som förväntas under veckan. Om de vill. Lite som en flipp. Varje måndag går vi igenom planeringen i klassrummet och eleverna skriver egna mål för vad de ska göra under veckan. Målen utvärderas på fredagen.

Jag lägger ut planeringen både som film och fil för att man ska kunna välja det som passar bäst. Filmen gör jag enkelt genom en skärminspelning där jag kan spela in min röst. Verktyget jag använder heter Screencast-O-Matic. Det är ett gratis onlineprogram med möjlighet att ladda upp direkt till youtube. Så här ser filmen ut:

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 4.

Här kommer den sista delen av min beskrivning av IT-läget i kommunen.

Del 4. Så här önskar jag att IKT-stödet till mig som pedagog skulle fungera

Det mesta jag undrar om mina digitala verktyg tar jag reda på själv via facebookgrupper och andra forum på nätet. Jag har möjlighet att göra det eftersom jag redan har så mycket kunskap och erfarenhet av att använda tekniken. Men för att alla mina kollegor ska kunna utveckla sin undervisning med hjälp av dessa digitala verktyg krävs stöd. Jag hoppas och tror att satsningen med hjälp av LearnIT24 kan ge det stödet. Så här tänker i alla fall jag:

Alla som arbetar med IT i kommunen måste vara i framkant när det gäller all IT. Man kan inte få ha egna personliga åsikter om windowsmiljöer och appleproblem. Facebookgruppen iPads i skola och förskola har idag 6450 medlemmar. Där borde alla IT-människor i kommunen finnas med.

Jag får höra talas om ”bring your own device”. Som jag förstår det menar man att alla har eget ansvar för sin egen enhet och att kommunens IT-ansvariga står för drift av nätet. Jag kan köpa det till viss del. Men jag köper det inte om ”bring your own device” egentligen innebär ”ta med dig vilken enhet du vill men vi tänker bara ge stöd för windows och office, resten får du klara själv”. För så känns det idag. Sedan tror jag alldeles säkert att pedagoger måste kunna kontakta någon som vet mer för att få hjälp. Vi hjälper varandra på skolorna men stöd måste ändå finnas i form av en IT-avdelning som vet vad de pratar om.

När en pedagog kommer med önskemål om program att ladda ned ska man inte få ett nej innan den pedagogiska vinsten är ställd mot de eventuella tekniska eller ekonomiska problem som finns. Tack.

Så där. Det var allt för mig om mina tankar kring IT-läget just nu. Tack och bock!

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 3.

Här kommer fortsättningen av min beskrivning av IT-läget i kommunen.

Del 3. Så här tänker jag inför en-till-en-satsningen

Att alla elever ska få tillgång till en egen digital enhet av något slag är det bästa som har hänt mig och min undervisning. Äntligen ska jag få använda tekniken fullt ut tillsammans med mina elever! Det här längtar jag mest efter:

· att kunna flippa klassrummet i större utsträckning utan att behöva oroa mig för att någon inte har tillgång till verktyget.

· att kunna låta elever i behov av särskilt stöd få använda de hjälpmedel de har rätt till utan att behöva skylta med det inför klasskompisarna eftersom alla har samma verktyg.

· att kunna föra in den formativa bedömningen i den digitala världen. Jag tänker till exempel på att jag kan filma elevernas texter med ett skärminspelningsprogram så att jag samtidig kan spela in min röst när jag ger responsen och visar på skärmen vad jag menar. Jag har redan provat detta arbetssätt i mindre skala och ser stora fördelar.

· att kunna lära eleverna hur olika ordbehandlingsprogram och presentationsprogram fungerar

· att kunna låta eleverna vara med och påverka undervisningen i högre grad, till exempel när det gäller redovisningssätt

· att kunna blogga regelbundet tillsammans

· att kunna använda onlinetjänster för att snabbt kunna testa av vad eleverna har förstått av en genomgång och vad vi behöver träna mer på nästa lektion

· att kunna låta eleverna själva göra film av genomgångar för att förklara olika moment för varandra

· att kunna… vad som helst egentligen. Jag ser inga begränsningar.

Som jag ser det från min synvinkel finns det några viktiga frågor att ta ställning till inför en-till-en-satsningen. Så här tänker jag:

Lärplatta/dator/bärbar dator och surfplatta i ettOm jag skulle få välja mellan lärplatta och dator till eleverna skulle jag utan att tveka välja plattan. Fördelarna överväger. Den startar direkt, krånglar nästan aldrig, är öppen så att alla kan ladda ned det man själv behöver, innehåller kamera att fota eller filma med. Man kan ladda ned e-böcker från biblioteket och ta med sig plattan till sängen och läsa på kvällen (datorn är inte lika mysig som sängkamrat).

Motståndarna till plattan hävdar att man inte kan skriva på den. Det kan man visst. Eleverna skriver snabbt direkt på skärmen och annars finns det billiga tangentbord att köpa till. Man skulle tydligen inte heller kunna spara filer. Fel. Jag sparar i dropbox och kan då enkelt plocka upp filerna i min dator om jag skulle vilja. Den ergonomiska aspekten, att man får ont i kroppen av att sitta böjd över plattan kan jag till viss del förstå. Men bara när det gäller att skriva långa uppsatser, inte när man använder alla andra möjligheter som finns. Man kan inte skriva ut har jag också hört som argument. Fel. Det kan man visst. Det hävdas också att plattan blir en leksak. Fel igen. Plattan blir det man som lärare vill att det ska bli.

Jag blir lite rädd när jag hör motståndarna till plattorna uttala sig. Man kan inte uttala sig om nackdelarna utan att först ha undersökt och upplevt fördelarna. För att en-till-en-satsningen inte ska bli en satsning som medför att alla elever får varsin skrivmaskin krävs kunskap. Det viktigaste på högstadiet är inte att skriva texter. Det är en del, men inte allt. Plattan ger en frihet som en dator inte gör, ett kreativt förhållningssätt till undervisning och lärande. Ett större ansvar till eleverna och en större möjlighet för dem att påverka sitt lärande.

Jag ser också en stor förtjänst i att spara pdf-filer på plattan. Jag har läroplanen och alla andra pedagogiska skrifter sparade i min lärplatta i appen notability. Den ger mig möjligheten att skriva anteckningar för hand eller med tangentbordet, stryka över med överstrykningspennor och dela med andra.

Nu finns det enheter som är en bärbar dator och surfplatta i ett. Jag har inte sett det i verkligheten och kan därför inte uttala mig. Men skulle ni söka en testperson så vet ni var jag finns! :)

Öppen/stängdMin lärplatta är öppen vilket innebär att jag kan ladda ned allt som jag behöver när jag vill. Min dator är stängd. När jag hör av mig till vår IT-avdelning är det oftast för att jag vill ladda ned något till min dator. Allt som oftast får jag ett nej till svar. Det här gör mig tokig! Jag förstår att det skulle kunna innebära problem om alla fick ladda ned allt de ville. Samtidigt vet jag kommuner som lyckas väl med IT-satsningar mycket tack vare att de har öppna system. Jag vill inte höra ett nej när det sägs utan att man först har tagit ställning till vilken pedagogisk vinst jag som pedagog ser med det som jag önskar ladda ned. Jag upplever att vårt slutna system när det gäller nedladdning hindrar mig i min pedagogiska utveckling.

Jag fick inte ladda ned iTunes som jag behövde för att enklare kunna administrera klassuppsättningen av lärplattor. ITunes på datorn skulle också göra att jag kan lägga över ljudböcker som vi (på laglig väg förstås) lånat från Myndigheten för tillgängliga medier på särskilda elevers mobiltelefoner. Skolan tillhandahåller mp3-spelare för detta behov men i min klass finns en elev som inte vill skylta med att hen behöver ljudstöd vid läsning. ITunes skulle kanske kunna göra att just den här eleven fick ett hjälpmedel som hen behöver. Jag tycker att en enda elevs utveckling är så pass viktig att man behöver undersöka alla möjligheter och pedagogiska vinster innan man säger nej. För att kunna individanpassa fullt ut behöver jag kunna ladda ned program till min dator.

Ett annat exempel. Idag när jag kopplar upp lärplattan mot projektorn i klassrummet använder jag en vga-kabel och en adapter kopplad till plattan. Eleverna ser på projektorduken det jag ser på plattan. Bra så. Kabeln och adaptern är tillsammans en meter lång. Det betyder att jag inte kan röra mig längre från tavlan än en meter. Adaptern lossnar ibland och måste därför hållas fast hårt alternativt tejpas fast. För mig är det viktigt att kunna röra mig i klassrummet. Till min dator har jag därför köpt en fjärrkontroll med laserpekare för att kunna byta bilder i powerpoint utan att behöva stå vid datorn. Jag vill kunna flytta mig när jag pratar, kunna gå fram och klappa på någon som ser okoncentrerad ut, ta en mobil av någon annan samtidigt som jag för en dialog med andra. Jag vill vara nära eleverna när jag undervisar. Så fungerar jag som lärare. Nu finns det en programvara till datorn som heter airserver. Med airserver kan jag koppla upp datorn till projektorn. Sedan kopplas lärplattan ihop trådlöst med datorn så att innehållet på min platta syns på projektorduken. Det innebär att jag kan gå runt i klassrummet med min platta. Jag kan skriva på plattan och eleverna ser på duken vad jag gör. Jag skulle kunna fota eller filma en text som en elev sitter och skriver och låta övriga i klassen se texten på duken samtidigt som jag kanske markerar med överstrykningspenna eller ringar in något bra i texten. Effekten blir omedelbar. När jag ställer frågan till IT-avdelningen får jag höra 1. De visste inte om att airserver finns 2. Nej. Nej?! Airserverdiskussionen är inte avslutad. Jag ska bara ha det till min dator. Lös problemet om det finns något problem. Gör mig till ett försöksprojekt i kommunen om det behövs så kan jag beskriva vinsterna airserver ger mig efter att få ha provat i klassen. Programmet kostar 100 kronor för fem licenser. Det är viktigt att både dator och platta finns i samma nätverk för att det ska fungera. Sådana här frågor vill jag ha hjälp av IT-kunniga med. Jag ber om programmet, motiverar de pedagogiska vinsterna och IT-kunniga ser till att det fungerar rent tekniskt. I min värld känns det självklart att det ska vara så.

Här länk till blogginlägg som läraren Camilla Askebäck Diaz gjort om vinsterna med airserver:

http://livetsgladapussel.blogspot.se/2012/11/airserver.html

http://livetsgladapussel.blogspot.se/2013/02/explain-everything-airserver-del-2.html

Ta med enheten hem eller förvara i skolanJag anser att eleverna ska få ta eget ansvar för sin enhet. De får ansvara för att den är laddad och att den tas med till skolan. För att kunna flippa klassrummet och för att säkerställa att alla elever har tillgång till samma digitala verktyg även hemma är det viktigt att de får ta hem den på kvällen. Annars tycker jag att en stor del av finessen med en-till-en-satsningen går i stöpet. På min skola skulle det fungera.

Kommunala system måste vara anpassade för olika enheterJag vet att arbetet med att hitta en skolportal är igång. Snälla, tänk på att alla system som upphandlas ska kunna användas på alla olika slags enheter.

Windowsmiljö?Jag får höra att det är viktigt att eleverna lär sig att arbeta i windowsmiljö. Jag har till och med hört att det är viktigt att de lär sig office. Varför då? Vad är framtiden? Vem vet hur världen ser ut när våra högstadieelever kommer ut på arbetsmarknaden? Ge dem inte windows, ge dem frihet istället så lär de sig kolossalt mycket mer. Det viktiga är inte miljöer, program och tjänster utan funktionerna som dessa står för.

I min värld är det viktigt att eleverna lär sig att hantera ett ordbehandlingsprogram och alla funktioner som finns i ett sådant. Sedan om ordbehandlingsprogrammet råkar heta word, pages eller google dokument (som dessutom är gratis) spelar ingen roll. Om man kan ett program kan man alla. Det är också viktigt att de lär sig något presentationsprogram men att det skulle vara just powerpoint har jag svårt att förstå när det finns så många andra (häftigare) program och onlinetjänster.

Motstånd till Apple?Det har framgått tydligt vid diskussioner med IT-avdelningen att Apple inte står högt i kurs. Därför har jag benämnt min lärplatta just lärplatta och inte iPad i det här dokumentet. För mig personligen är inte Apple det enda rätta. Jag lär mig de verktyg som jag får oavsett vad de heter. Samtidigt känner jag att man som kommun är fel ute om man bara låter bli att undersöka en iPads möjligheter för att den råkar komma från ett företag som heter Apple. Jag får höra att Apple har sett till att man inte kan använda deras produkter tillsammans med andra produkter. Jag skulle vilja se ett exempel på det. Jag använder ju dagligen min dator och min iPad, fast till olika ändamål. Jag väljer den enhet som passar för funktionen jag är ute efter. Jag använder dropbox för att spara filer mellan enheter eller mailar mig själv. Inga problem. Sedan tycker jag att iPad är mycket enklare och mer pedagogiskt upplagd än till exempel en samsungplatta och vad jag förstår finns det fler appar till iPad.

Apple-idOm det nu skulle vara så att vi får chansen att köpa in just iPads till våra elever vill jag att alla ska få skapa varsitt apple-id, att alla får varsitt giftcard att köpa appar för, att alla får en lista med appar som ska laddas ned och att det i övrigt är upp till elev, föräldrar och lärare vilka appar som ska finnas. Eget ansvar för eget verktyg och eget lärande.

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 2.

Här kommer fortsättning på det här inlägget om IT-läget i kommunen.

Del 2. Så här har lärplattan förändrat min undervisning

I maj 2012 höll jag för första gången en lärplatta i min hand. Vi svensklärare hade under året arbetat med utveckling av läsförståelseundervisningen i projektet Vilka elever kommer till vår skola? och hade nu fått möjlighet att satsa på digital teknik med hjälp av bidrag från Läsa-Skriva-Räkna. Syftet var att med hjälp av denna teknik kunna lyckas bättre med att nå och motivera särskilt pojkar när det gäller läsning. Vi köpte en helklassuppsättning med lärplattor och gjorde ett schema så att alla elever i år 7 skulle få använda plattorna under en halv termin.

 

Min klass var först ut. Eleverna gjorde presentationer av sig själva med appen keynote och använde dessa för att berätta om sig själva på sina elevledda utvecklingssamtal. För mig innebar detta även att jag fick veta vad ungdomarna är intresserade av så att jag lättare kan välja texter som intresserar dem. Vi lånade e-böcker på www.elib.se och diskuterade böckerna i vår facebookgrupp parallellt med att jag undervisade om och modellade olika läsförståelsestrategier. Eleverna skrev texter om boken i pages.

 

När perioden var över fick jag behålla min lärplatta och det var egentligen först då jag kunde utforska dess fulla potential. Som jag ser det har plattan tillfört ett kreativare förhållningssätt till hela min undervisning och den har hjälpt mig i mitt arbete med att individualisera undervisningen. Med plattan kan jag bli öppnare och spontanare i klassrummet och jag kan låta elevernas delaktighet öka. Det är så enkelt att fota anteckningar till elever som har svårt att anteckna själva, låta dem spela in sina röster, göra filmade genomgångar eller låta rollspelen i klassrummet bli till filmer som publiceras på nätet och därmed få autentiska mottagare. Bara en så enkel sak som att plattan innehåller en kamera har tillfört en ny dimension till min undervisning.

 

Här några exempel:

 

• Mina sjuor lär sig om argumentationsteknik utifrån Kalla faktas reportage om Parken Zoos djurhållning i höstas. Jag filmar dem med plattan när de för en paneldebatt. Filmen laddar jag upp på youtube, lägger in pauser med textrutor som informerar och tydliggör för eleverna vilka slags argument de använder. Visar filmen i helklass med projektorn. Aha-upplevelsen låter inte vänta på sig utan de förstår nu att det inte räcker med att prata i en debatt utan man måste även tänka på vilka slags argument man använder.
• Muntliga redovisningar i tyska. Eleverna ska berätta en och en om en text för mig. En kille blir nervös av att jag tittar på honom. Jag ger honom plattan och låter honom spela in sin redovisning med Quickmemo istället.
• Vi lär om sevärdheter i Berlin. Eleverna gör tillsammans en film med puppet pal. De fotar sig själva, lägger in mina Berlinfoton som bakgrund och låtsas att de är på sightseeing i Berlin. Varje grupp ansvarar för en sevärdhet. Jag klipper sedan ihop alla filmsnuttarna i iMovie, gör en trailer inspirerat av bollywood. Eleverna får en mottagare.
• Puppet pal återigen. Tyskåttorna gör ett nyhetsprogram. Alla gör ett inslag om ett område som intresserar dem och vi klipper ihop till en hel nyhetssändning. Filmen publiceras på nätet (arbetet pågår fortfarande).
• Med explain everything gör jag mina genomgångar till filmer som jag lägger upp på youtube och på min hemsida. Filmerna finns tillgängliga så att elever som behöver kan se flera gånger.
• Det är viktigt med variation för att eleverna inte ska tröttna. Jag har fler appar i plattan som jag bara väntar på rätt tillfälle att få lära mig och använda med eleverna.
• Rollspel på tyskan känns viktigare för eleverna när de får förbereda sig och filma.
• Jag fotar whiteboarden när jag skrivit något som jag vill att eleverna ska ha tillgång till senare och lägger ut fotot på hemsidan eller på facebook.
• Interaktiva sagor på tyska, appar som tränar tyska klockan, ordboken som app.
• Elever som behöver göra muntliga prov kan göra det enkelt genom att spela in rösten eller filma sig själv. I plattan kan man begränsa med en kod så att internet inte kan nås och eleven kan därför sitta i ett eget rum utan att en lärare behöver vakta.
• I min lärplatta har jag en app som heter TeacherKit. Den använder jag för att föra in elevfrånvaro eftersom kommunen ännu saknar ett sådant system.

 

Den stora fördelen med plattan är att den är öppen. Jag kan fånga upp ett undervisningstips i en lärargrupp på facebook på kvällen, ladda ned appen och prova tillsammans med eleverna dagen efter. Det ger mig en frihet och ett kreativare förhållningssätt till hela min undervisning. Det här är något som behöver tänkas igenom inför en-till-en-satsningen.

Cecilia beskriver IT-läget i kommunen. Del 1.

När man är frustrerad över något kan man välja mellan att gå runt och fortsätta vara frustrerad. Eller att göra något åt saken. Jag väljer det senare. Min frustration den här gången gäller IT-läget i vår kommun. Jag upplever att de som ska vara IT-kunniga och ansvariga inte förstår vad jag pratar om när jag önskar att få ladda ned program som jag behöver till min undervisning etc. Samtidigt står vi inför en viktig satsning som leder till att alla högstadieelever ska ha tillgång till en digital enhet av något slag. Jag skrev ned allt jag tänker på kring IT och kommer publicera det här på bloggen i fyra delar som handlar om:

1. hur jag använder digitala verktyg idag

 

2. hur lärplattan har förändrat min undervisning

 

3. hur jag tänker kring en-till-en-satsningen

 

4. hur jag skulle önska att stödet till mig som pedagog kring IKT skulle fungera

Del 1 - Så här använder jag digitala verktyg idag

I min arbetsenhet är vi sju pedagoger och 85 ungdomar. Den teknik jag har till mitt förfogande är tre välfungerande bärbara datorer, nio datorer som fungerar när vi har väntat en kvart på att de ska starta och sex gamla skräpdatorer som saknar tangenter eller är lagade med silvertejp. I varje klassrum har vi projektorer.

 

Det är naturligtvis under all kritik att vi har så få datorer och det påverkar i hög grad hur vi tvingas utforma undervisningen. Men eftersom jag vet att mer teknik är på gång in till eleverna är det inte den bedrövliga tillgången på teknik jag lägger min energi på. Jag tänker mer på framtiden och hur på vi skulle kunna använda den teknik vi har på ett bättre sätt.

 

Det jag använder mest i min undervisning är min bärbara arbetsdator, min lärplatta och min privata smartphone. En närmare beskrivning av hur jag använder digitala verktyg i undervisningen kommer här:

Kommunikation med elevgrupper

• Jag har en hemsida som jag använder som mitt digitala klassrum. Där har jag en flik per klass. Jag bäddar in filmer som jag själv har gjort eller som jag hittat någon annanstans på nätet. Jag lägger ut läxor, lpp:er och andra instruktioner och länkar till uppgifter. Läs på: www.sites.google.com/site/ceciliaiskogstorp . Hemsidan ger mig möjligheten att flippa klassrummet, att alltså ge eleverna som hemuppgift att förbereda sig inför våra lektioner genom att till exempel se en film. En annan stor fördel är att elever som vill repetera eller som har varit frånvarande från lektionen ändå kan ta del av lektionsinnehållet.
• Ungdomar använder facebook för att kommunicera och då anser jag att vi lärare också måste finnas där. 7d har en egen grupp på facebook där endast eleverna och vi lärare kan se innehållet. Vi postar aktuell information, eleverna frågar varandra om läxor och vi skapar sammanhållning.
• Jag har också en tyskgrupp på facebook där jag kommunicerar med alla mina elever som har tyska på skolan.

Kommunikation med enskilda elever

• Eleverna använder också hellre facebook än mail för att kommunicera enskilt med lärarna. Vi skickar därför även dokument ibland via den här kanalen. Jag skriver också ofta till eleverna via chatfunktionen om allt möjligt. Känsliga frågor vill de inte alltid prata med oss om i skolan men när vi skriver via facebook går det ibland enklare.
• Jag använder även min privata smartphone till att hålla kontakt med särskilda elever via sms och kik.

Egen fortbildning

• Jag har nyligen gjort en lärarblogg där jag reflekterar kring olika pedagogiska frågor.
• Jag följer dagligen flera lärargrupper på facebook. Dessa grupper har betytt mest för min pedagogiska utveckling under det senaste året.
• På Twitter finns jag sedan bara några veckor under namnet @ceciliaharsing.

Kommunspecifika system och mail

• Jag håller mig uppdaterad på intranätet varje dag.
• Jag har mailen i både dator, lärplattan och min smartphone.
• Jag använder Dexter för att läsa och skriva omdömen och IUP samt till att skriva ut klass- och grupplistor.

Undervisning

• Jag fyller i veckoplaneringen för alla mina elevgrupper i ett worddokument på intranätet. Planeringen sparar jag som pdf och lägger ut på hemsidan. Samtidigt spelar jag in en film av veckoplaneringen med hjälp av onlineverktyget screencast-o-matic. Filmen bäddar jag in på klassens hemsida. Därefter postar jag en länk i klassens facebookgrupp så att eleverna får veta att de kan gå in och läsa veckoplaneringen. Detta gör jag vanligtvis på söndag eftermiddag.
• Jag använder googleformulär för att låta eleverna svara på utvärderingar eller uppgifter till böcker vi läser. Det är enkelt för mig att få en samlad bild över vad eleverna har gjort och vilka förmågor de visar. Utvärderingarna blir automatiskt sammanställda i diagram som jag sedan enkelt kan visa för elevgrupperna med hjälp av projektorn i klassrummet. Det går snabbt och enkelt och eleverna får därmed snabbt respons på sina tankar. Möjligheten att påverka undervisningen blir större.
• Jag gör lpp:er inför varje arbetsområde i word. Till varje lpp gör jag en bedömningsmatris som eleverna använder under arbetets gång.
• Jag skriver allt i word, gör presentationer i powerpoint och för in alla elevresultat i excel.
• Jag använder prezi.com för att göra häftigare presentationer, till exempel som inledning av nya arbetsområden.
• Jag provar att använda onlineverktygen todaysmeet, answergarden och mentimeter. Detta kräver egentligen att alla har tillgång till varsin dator men vi brukar använda elevernas smartphones, min dator, min lärplatta och min smartphone och så turas vi om och hjälps åt lite.
• Jag använder screencast-o-matic.com för att göra skärminspelningar där jag kan prata in samtidigt. Filmerna lägger jag ut på min youtubekanal och bäddar in dem på min hemsida.
• Jag använder youtube för att göra spellistor med klipp jag vill att eleverna ska se. Youtube är en guldgruva som kan användas för att göra undervisningen roligare. Jag använder youtube nästintill dagligen. Jag visar humorklipp om särskrivning, illustrerar böjningen av tyska verbet haben genom att visa Rammsteins video till låten Du hast, använder andra lärares flippafilmer eller filmer från studi.se, ser inslag från nyhetsprogram, visar filmer från Tyskland, lyssnar på musik etc.
• När ett arbetsområde är avslutat och det är dags för mig att fylla i bedömningsmatrisen gör jag ett dokument med en sida och matris per elev. Jag fyller i matrisen i word och har därmed resultatet sparat digitalt så att det är lättillgängligt när jag ska skriva omdömen och sätta betyg. Detta skulle säkerligen bli enklare om vi hade en skolportal med stöd för matriser men jag tycker att jag har hittat ett system som ger mig frihet att bestämma t.ex. hur jag vill jag att matrisen ska se ut för just det arbetsområdet. Det fungerar bra. Matriserna skriver jag ut och eleverna får dem, vi efterarbetar och utvärderar på något sätt och sedan sätts papperet in i varje elevs pärm och tas fram nästa gång vi ska göra en liknande uppgift eller vid utvecklingssamtal.
• För att hålla koll på hur eleverna utvecklar sina förmågor för jag in resultat från de uppgiftsbaserade bedömningsmatriserna i ett dokument som jag kallar för kunskapsbedömning. Det är kunskapskraven från kursplanen som jag har delat upp i en tabell med en förmåga per rad. Varje termin har en färg. Då kan jag följa hur varje enskild elev utvecklar varje enskild förmåga. Detta dokument delar jag ut till eleverna i samband med betygspratet.
• Min lärplatta använder jag så ofta att den behöver en helt egen rubrik. Det kommer i nästa inlägg.

Farväl, IUP och omdömen!

Så kom då beskedet som vi lärare gått och väntat på och längtat efter. Björklund har tänkt en vända till och kommer nu med förslaget att kravet på skriftliga omdömen och IUP ska avskaffas för elever i år 6-9. Härliga tider! Strålande tider! Som vi har suckat över tidsåtgång och värdelösa IT-verktyg. Nu slipper vi det!

Eller... vänta lite nu. Att omdömen slopas är nog bra för vissa lärare men varför ska IUP bort? Vad händer då med elevernas ansvar för sin egen utveckling? Hur ska de nu få syn på sina förmågor och sina nästa utvecklingssteg? Hur ska föräldrarna få veta hur det går för ungdomarna? Följderna av glädjebeskedet behöver utredas. Så här ser jag på saken:

En undervisning som bygger på ett formativt förhållningssätt, där mötet med eleven kantas av reflektioner om var man är och vart man ska i sin utveckling behöver inga omdömen. Mina elever får veta i början av varje arbetsområde vilka förmågor vi ska utveckla. Vi pratar om olika sätt att träna på förmågorna och olika sätt att visa vad man kan. Ibland visar jag min bedömningsmatris i inledningen av perioden, ibland i mitten och ibland efteråt. Ibland är eleverna med och tycker till om själva matrisen. Jag responsar arbeten som är under process både muntligt och skriftligt. Eleverna gör självvärderingar och minireflektioner. Jag spelar in responsfilmer. Försöker variera. Vi frågar och svarar och funderar tillsammans. Under en termin samlar varje elev på sig fyra-fem bedömningsmatriser som är direkt kopplade till kursplanen OCH till den uppgiften vi har arbetat med. De blir på så sätt enklare att förstå och ta till sig. När jag sedan skriver omdömen försöker jag sammanfatta all den informationen. Det blir aldrig riktigt bra. Antingen blir det för mycket text eller för generellt skrivet. Och onödigt. Eftersom vi i dagsläget inte har något IT-system som stödjer matriser hamnar alla papper i elevernas pärmar som sedan används vid utvecklingssamtalet. Föräldrarna får alltså informationen en gång per termin i form av matriser. Omdöme överflödigt.

Om det däremot är så att undervisningen inte bygger på det här formativa förhållningssättet kommer saken i annan dager. Om ingen som helst dokumentation finns som visar på elevens utveckling är omdömet nödvändigt. (Fast då undrar jag i ärlighetens namn om det kan bli någon kvalitet på omdömet heller).

Den individuella utvecklingsplanen skrivs på utvecklingssamtalet i dialog mellan elev, vårdnadshavare och mentor. Eleven bestämmer vad som ska stå och eleven ska på så sätt äga ansvaret för det som står. Jag ser IUP:n som ett protokoll från utvecklingssamtalet. Nästan som ett kontrakt: "Jag lovar och svär på hedersord att jag ska utveckla förmågan att...". Typ. Skillnaden mellan just det här protokollet och ett protokoll som sätts in i en pärm och aldrig mer läses är att IUP:n är ett levande dokument. Det ska läsas. Ofta. Mina elever sätter in sin IUP i sin loggbok. Varje måndag när vi tillsammans planerar veckan skriver de ett veckans mål som ska baseras på det som står i IUP:n och det innehåll som lärarna ska behandla. Målet utvärderas på fredagen. Vi pratar om vad som är ett bra veckans mål och hur man kan ta sina mål från IUP:n och bryta ned dem till konkreta, utvärderingsbara mål som är rimliga att nå under en veckas tid. Om IUP:n som dokument helt skulle försvinna i enlighet med Björklunds förslag undrar jag var jag ska skriva ned det som bestäms på utvecklingssamtalet. Hur ska eleverna veta vad som är viktigast för dem att fokusera på i varje ämne? Hur kan vi förankra veckans mål så att det inte bara blir "Bli bättre på engelska"?

Fast å andra sidan. Bara för att kravet på IUP tas bort betyder ju inte det att man inte får skriva någon slags överenskommelse under utvecklingssamtalet och sedan använda denna överenskommelse i planerings- och utvärderingsarbetet. Eller? Jag funderar vidare på det.

Fröding och Mando Diao - ett arbetsområde tar form

Tusen tack, Mando Diao, för att ni har tagit vår kände poet Gustaf Fröding och gjort hans texter tillgängliga för mina sjuor!

När jag fick höra att Mando Diao hade släppt skivan Infruset började tankarna direkt att snurra. Hur skulle jag kunna använda det i min svenskundervisning? Efter en titt i det centrala innehållet i kursplanen såg jag att ett arbetsområde kring albumet Infruset skulle göra att jag kunde behandla punkterna som handlar om skönlitteratur:

• Skönlitteratur för ungdomar och vuxna från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen. Skönlitteratur som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor. Lyrik, dramatik, sagor och myter.
• Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.

Även om jag personligen tycker att Mando Diao har gjort ett lysande album insåg jag rätt tidigt att det inte skulle vara helt säkert att ungdomarna skulle tända på alla cylindrar när de hörde Strövtåg i hembygden. Ungdomar gillar musik men kanske inte just den här musiken. För att engagera och motivera behövde jag därför försöka koppla innehållet till ungdomarnas verklighet. Sagt och gjort. I vår facebookgrupp slängde jag ut frågan "Vilken är din favoritlåt med svensk text just nu?". Kommentarerna lät inte vänta på sig. Främst var det killar som tyckte till. De skrev alla möjliga låtar som jag i min vuxna värld aldrig hade hört talas om. Jag skapade två listor, en på spotify och en på youtube med ungdomarnas favoriter. Lyssna på dem här om du vill:

7d:s spellista på youtube

7d:s spellista på spotify

Jag roade mig en kväll med att lyssna på spellistan när jag lagade mat hemma i mitt kök samtidigt som jag log åt tvååringen som rockade loss till låten Fucka ur. Tur att han inte förstår allt som sägs i den texten! Något som slog mig var att jag kunde få in reflektioner om språket på ett naturligt sätt i min undervisning om jag valde att låta ungdomarna analysera även en egen låt. Jag kunde alltså lägga till fler punkter i min LPP:

• Ord och begrepp som används för att uttrycka känslor, kunskaper och åsikter. Ords och begrepps nyanser och värdeladdning.
• Nya ord i språket, till exempel lånord.
• Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.

Med inspiration från cirkelmodellen, där man betonar vikten av att först samla kunskap, ge exempel och se modeller gemensamt för att sedan utföra enskilt, präntade jag ned följande arbetsordning:

1. Samla kunskap genom att se film om Gustaf Fröding och inslag på Nyhetsmorgon om Mando Diao.
2. Analysera Strövtåg i hembygden gemensamt i halvklassgrupper.
3. Analysera andra låtar från skivan Infruset i mindre grupper.
4. Välja en egen valfri låt med svensk text och analysera den på samma sätt. Redovisa detta muntligt i mindre grupper.

I och med den muntliga redovisningen kunde vi beröra följande punkt som handlar om muntliga presentationer:

•  Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare, om ämnen hämtade från skola och samhällsliv. Anpassning av språk, innehåll och disposition till syfte och mottagare. Olika hjälpmedel, till exempel digitala verktyg, för att planera och genomföra muntliga presentationer.

Bedömningsmatrisen tog form. Hur jag tänker när jag gör matriser kräver ett helt eget inlägg så det kommer en annan gång. Om du vill se LPP:n som eleverna fick så finns den här.


En intresseväckande inledning för att skapa motivation försökte jag mig på med den här prezin, något som framkallade reaktionen jag skrev om i ett tidigare inlägg. Sedan var vi igång!  Hur arbetet fortskrider beskriver jag en annan gång.

Vad har du nu hittat på?

Lektionen skulle precis börja. På projektorduken syntes min prezi som jag gjort som introduktion av det nya ämnesområdet. Eleverna droppade in i klassrummet. En elev såg upp på duken, såg min prezi och ställde frågan "Vad har du nu hittat på?" med ett litet leende i mungipan. Vad har du nu hittat på? Betoningen på nu. Jag brukar alltså hitta på saker. Härligt att han har märkt det.

Jag tror på att variera undervisningen. Som högstadielärare är tristessen det största hindret. Jag är övertygad om att eleverna lär sig mer när de inte tänker på att de lär sig. Det är inte så ofta ungdomarna i den här åldern ropar rakt ut i klassrummet att något är roligt förstås... men om det inte är roligt lär det märkas. Tydligt. Så jag gör så gott jag kan.

För att variera brukar jag tänka i banor om olika lärstilar. Jag försöker få med lite lyssna, lite läsa, lite diskutera och lite göra. Det är görandet som är det svåraste. När jag lärde sjuorna vad färgerna heter på tyska blåste jag upp ett gäng ballonger som de fick slå på samtidigt som de ropade "Blau!" "Rot!". Ballongerna fick inte nudda golvet för då skulle hajarna ta dem. Banalt kanske men ungdomarna hade roligt och tog till och med upp i sina utvärderingar för terminen att man lär sig bra om man samtidigt får göra något. Jag tänker att jag borde göra mer göra.

Det utvidgade kollegiet

Jag har så många kolleger nuförtiden. Alltid finns det någon som är proffs på något och som är beredd att hjälpa. Ofta lyssnar jag mest på vad de andra har att säga. Ibland klämmer jag in en egen fråga, svar eller tanke. Det jag syftar på är mina facebookgrupper som jag (Ja, jag erkänner!) är lite beroende av. Genom dessa grupper har jag lärt mig det mesta om iPads, The Big Five och att flippa klassrummet. Jag kan med säkerhet säga att det är facebook som har utvecklat mig mest som lärare under det senaste året. Här är grupperna som jag följer regelbundet:

The Big Five – Titta under Filer för att hitta Förmågorna i datumordning och annat matnyttigt.

Flippa klassrummet – få tips på hur man kan göra sina flippar eller få kontakt med andra som flippar i ditt ämne. Allt måste man ju inte göra själv utan man kan låna av andra. Under Filer finns en lista med flippande lärare att inspireras av (eller kanske skriva på själv?).

iPads i skola och förskola – Använd förstoringsglaset längst upp till höger för att söka efter något som du undrar över när det gäller iPads. Eller ställ en egen fråga. Du får säkert svar inom några timmar.

Bedömning för lärande – grupp kopplat till sidan Bedömning för Lärande . Om formativ bedömning.

LMS-riksföreningen för lärare i moderna språk – få tips till din undervisning. Även ett sätt att hålla sig uppdaterad inom tysk-, fransk- och spanskspråkig kultur.

Svensklärarna – få tips till din undervisning

Sociala medier i skolan – om Facebook, Twitter, bloggar, Skype och annat.

Skoldatatek – om digitala verktyg i skolan, särskilt för elever i behov av stöd.